onsdag 19 oktober 2016

Elitdagboken - Del 16




RESURSTEAMET - SKICKA BK 2-2 (1-0)




Lag: Fimpen, Jessica, Petra, Malin, Erik, Axel, Emil, Clement, Johan, Stephan. Coachstab: Obbe + Kim
Mål: Axel, Stephan
Matchens lirare: Petra & Axel 
Publik: Liv + Malins föräldrar (Välkomna tillbaka!)
Fråga: Är Resursteamet seriens andra bästa lag? 

Då tog säsong 2016 tillsist slut. Helt ärligt. Vem hade på förhand kunnat gissa på: 
1 - Att vi skulle ta hem seriesegern?
2 - Att vi skulle gå obesegrade genom HELA serien? 

Jag vet att några av er i laget har #bendtner-självförtroende och så här i efterhand skulle kunna hävda att ni trodde på det hela vägen. I ärlighetens namn tror jag dock inte att ni trodde på det. Alltså va fan, klart vi skulle kunnat uttala en ambition att vinna serien men att vi faktiskt skulle göra det och även gå obesegrade genom hela säsongen känns ju smått osannolikt. Nog för att vi vunnit de tre senaste "officiella" cuperna i Stockholm för mixlag, och nog för att vi avslutade fjolårssäsongen starkt - men det här är fan något helt jävla unik. 16 matcher utan förlust. Slänger vi på föregående säsong samt alla cupmatcher vi har lirat är det bra många fler än så. Mer om det i årskrönikan. Men ni måste hålla med om att det är helt otroligt. Ledningen är n-ö-j-d. 

Av seriens 9 lag tillhör Resursteamet de fem bästa och de fem som alla har minst 27 poäng. Resursteamet är ett lag som Skicka gillar och ett lag som absolut förtjänar att tillhöra det övre skiktet i mixfotbollens finrum. Detta eftersom det är ett spelande lag (ej ett tjongande lag - ja det är en känga till merparten av de andra lagen i serien) och ett lag där alla spelare är lika inkluderande i spelet som de andra (ja det är en känga till merparten av de andra lagen i serien) som tenderar till att en diskriminerande mixfotboll. Resursteamet var också det enda laget som i år kom på hur man bäst skulle ge sig på Skicka BK - genom att anpassa sig efter vårt spel. Resursteamet är bra. Dels som lag och dels med flera individuellt skickliga spelare men om anledningens till kvällens ljumma Skickainsats handlade om att vi i stunder blev utspelade eller om det handlade om att vi redan i tankarna satt vid bankettborden och segerkrökar satan är svårt att sia om. Vad vi dock kan enas om är att det stundtals i dags var trött. 

Resursteamet satte tidigt hög press och kom tidigt till flera anfall, dock utan att komma alltför nära målet. Fimpen hade koll på de flesta bollarna. Ca fem minuter in i matchen kom Resursteamets nr 7 in på plan och höjde tempot ytterligare. Nr 7 i Resursteamet kan vara världens snabbast springande människa, även med boll. Det hände flera gånger under matchen att han sprang så snabbt att han inte hann sluta springa förrän han hade sprungit över kortlinjen. Vid de tillfällena blev det ju förstås ingen målchans. Men, ungefär 10 minuter in i halvleken väggar han sig ram diagonalt genom planen och får i höjd vid vårt straffområde upp bollen i ett ypperligt halvvolleyläge som han förvaltar klockrent i nättaket bakom Fimpen. Det var bara att ta av hatten och buga. Trots att Erik i efterhand hävdar att han hade kunnat förhindra situationen så ansåg vi från sidan att det inte var något som helst att prata om då det var ett riktigt klassmål. Första halvlek fortsatte utan att vi egentligen lyckades komma till något farligt läge, trots något slumpmässigt friläge här och där. Vi var inte tillräckligt vassa i våra avslut. I halvtid konstaterades att motståndarna var bra men att vi också är bra och att vi måste göra mer av det vi är bäst på - spela boll via marken. Halvleken började och vi började gnugga. Reursteamet verkade ha siktet instället på att tidigt punktera matchen då de också satsade ganska offensivt i början av andra. Bit för bit lyckades vi dock flytta upp laget och kom till fler och fler chanser. Vid flera av dessa tillfällen tappade vi dock slarvigt boll och fick jobbiga kontringar mot oss. Där ska vi dock ha en eloge idag, i hemåtarbetet. Det slets verkligen i andra halvlek. Extra eloge till Petra och Clement för sina hemarbeten. Med endast några minuter kvar, och efter några riktigt vassa skickalägen som dock inte resulterade i något mål, var glöden på väg att försvinna helt - men i ett väldigt intråcklat och oklart läge i Resursteamets box lyckas Axel få en hård tå på bollen samtidigt som han fick en smäll på näsan. Bollen gick i mål och näsan höll. Alla blev tokiga av glädje. 

Bara någon sekund senare, eftersom Skicka var extra speedade av målet, jobbade vi till oss en hörna. En hörna där Malin noterade att målvakten stod riktigt märkligt till (långt ut). Ett stenhårt skott in mot målvakten med lite snurr på och ett ganska klantigt ingripande av målvakten resulterade i 2-1 till Skicka! Förvåningen var total, bland båda lagen. Det kändes ganska orättvist men å andra sidan är vi väl vid det här laget överens om att Skicka har blivit det där störiga laget som vinner matcher även fast vi inte har "förtjänat" det? Anledningen till att det är så, by the way, heter fotbollskarma. Vi har så jävla mycket på +kontot. I ett desperatförsök att få tag på Resursteamets nr 7 i efterföljande situation efter avspark delar Stephan ut en väl motiverad kapning till ovan nämnd. Frispark - inget snack, men utvisning? Nja... Nr 7 var snabbt uppmärksam på att Fimpen väntade på ny signal från domaren och instruerade muren varpå han hårt och välplacerat la upp bollen i det högra krysset. 2-2 och ett jävligt snygg mål, men oklart vad domaren egentligen menade eftersom han hade signalerat till Fimpen att det skulle komma en ny signal. Fimpen blev rasande och sprang rakt ut i planen med bollen efter domaren. Inget domaren agerade på dock. Vi hann med ett sista skott, från avspark, men det gick utanför. 2-2 ett inte så rättvist resultat men ändå fett jävla värt på något sätt. 

Vi är ju årets sensation, årets lag, årets komet, årets vinnare, årets hjältar, årets FairPlay, årets allt. Att vi får turmål i slutet behöver ingen prata om någonsin eftersom vi har ägt sönder hela serien. Slutsnackat för nu.

#9









måndag 17 oktober 2016

Elitdagboken - Del 15

Skicka BK - Majkens 2-2 (1-0)

Lag: Jessica, Clement, Kim, Palle, Kalle, Emil, Petra, Axel, Fimpen, Stephan samt den med bravur debuterande Linda.

Mål: Stephan (Emil), självmål (räknas ass då?? Stephan isf).

Publik: Nä. Malin, kom tillbaka!

Fråga: Ämen vad fan?






Majkens, mix söder elits ojämnaste lag, stod för motståndet och som vanligt visste vi inte vilken version av dem som vi skulle möta. En bra, skulle det visa sig. Stundtals var det en underhållande tillställning, med två lag som spelade fin fotboll, något vi fortsatte med matchen igenom (nästan).

I första halvlek hade Majkens inte mycket, förutom under den nervkittlande sekvensen där vi hade ett skott i insidan av stolpen, varpå Majkens gjorde en av sina patenterade spelvändningar och satte en klocka i stolpen på andra sidan. Skicka å andra sidan, attackerade med många fina kombinationer och många spelare inblandade i anfallen. Majkens försvarade sig lågt och vi kunde ofta komma nära straffområdet och målet, men i det avgörande läget hade vi förtvivlat svårt att trycka in den. Målramen träffades fler gånger än den ovan nämnda. Ett förlösande 1-0 kom dock efter ett resolut avslut från Stephan, ett lågt skott från straffområdslinjen till höger om målvakten (kanske efter en hörna? Ingen vet).

I andra såg matchen till en början ut som den gjort tidigare, och även om det var flax när vi gjorde 2-0 kändes det rättvist. Sen kom scenförändringen. Majkens föll in i sin andra typ av anfallsspel, det halvroliga lastalångabollarpåforward, ofta hela vägen från målvakten. Det gav uppenbarligen resultat, de reducerade och vi blev stressade. Fram till nu hade vårt defensiva spel känts bergfast, men när de nu flåsade i nacken började vi spela skakigt på ett sätt som lyckligtvis varit ovanligt den här säsongen. 

När det så kändes som att vi ändå skulle klara av att hålla undan, kommer den där långbollen (vad trodde du?), som nästan kändes för lång och förlorad, och Mr Majkens (kaptenen ni vet) trotsar fysikens lagar (jag tänker mig hur han själv upplever detta i slow motion med Indiana Jones-temat spelandes i huvudet) hinner upp den och med matchens näst sista spark slår den förbi en utrusande Fimp. Ämen vad fan?

Snöpligt och trist såklart. Vi gjorde en av säsongens bästa matcher men tappar den i 95:e. MEN, när säsongen ska summeras tror jag ändå att Skickas "marginaler med/mot oss-konto" kommer landa på plus. Och vi är fortfarande obesegrade! 

Avslutningsvis naturligtvis också en STOR eloge till Linda som kliver in och gör en mycket bra insats i korttidslånet. Förhandlingar mellan ledning och Lindas agent om en permanent övergång påbörjades i och samma sekund som slutsignalen. 

Nästa vecka väntar säsongsavlutning mot vårstarka Resursteamet. Förlust är inte ett alternativ och vi KAN ju inte avsluta med två oavgjorda?! Nä, vet du vad. 

Forza Skicka, siktet inställt på 500 dagar utan förlust!

/#12

onsdag 12 oktober 2016

Elitdagboken - Etapp 14

SKICKA BK - GANADORAS 5-1 (0-0)

Lag: Fimpen, Erik, Kim, Emil, Stephan, Axel, Malin, Jessica, Petra, Paulina, Maria G, Obbe, Tove.
Mål: Stephan 2, Malin, Petra, Palle.
Matchens lirare: Fimpen, Erik, Kim, Emil,  Stephan, Axel, Malin, Jessica, Petra, Paulina, Grön, Obbe, Tove.
Extra tack/kvällens utropstecken: Att Grön, efter oändliga övertalningsförsök från Ledningen, äntligen föll för trycket och gjorde (debut?) en match i Skickas vackra färger.
Publik: 100 000 (Anna, Liv, Camilla + Malins föräldrar).
Fråga: Det finns inga frågor länge.

Vi gjorde det...

Vi gjorde det...

VI GJORDE DET!

VI GJORDE DET!!!


Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det.

Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det.
Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det.

Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det. Vi gjorde det.

Vi vann matchen. Vi vinner högsta serien i södra Stockholm. Vi är södra Stockholms bästa lag. Vi har skrivit historia. Vi är historia. Vi är historien. Vi skriver historien. Vi är unika. Vi har gjort något unikt. Vi är allting. Vi är Skicka BK.




(Ganadoras visade sig vara bättre än vad tabellen visade och Skicka BK visade sig vara exakt så nervösa som en kan gissa sig till, inför en match av denna kaliber. I kombination med varandra blev det en darrig tillställning där Skicka hade svårt att ens skapa chanser. I halvtid var det mållöst. I början av andra kom lyckan. 1-0. Dock slappnade vi av direkt, eller började tänka på segerskumpan för i skuggorna av firandet från vårt mål kontrar Ganadoras in 1-1. Ett riktigt snyggt mål som vi knappt kunde göra något åt. Sen hände något, pluggen drogs ut och målen rullade in. Vi 3-1 lämnade undertecknad planen för att preppa skumpan. Väl vid slutsignalen hade ytterligare två mål gjorts varav ett var ett klass-dröm-deluxe-mål av Palle. Satan alltså. Det blir svårt att utsé årets mål i år. 
Skulle säkert kunna skriva flera A4-sidor om den här matchen, som jag brukar. Men det finns ingen mening. Dels för att den inte vara så intressant (tro mig jag kan skriva ändå) men framför allt eftersom vi har vunnit hela jävla serien. Trots att två matcher återstår. Det finns liksom inget att snacka om längre. Alla andra kan gå hem nu. Ps. Årskrönika kommer!)

/#9






tisdag 4 oktober 2016

Elitdagboken - del 13



SKICKA BK - STOCKHOLM IAC 4-0 (2-0)
Lag: Axel, Jessica, Malin, Paulina, Petra, Kim, Ivar, Erik, Emil, Stephan, John, Obbe (Lagledare).
Mål: Stephan 2, Palle, Malin.
Matchens lirare: Palle
Publik: Malins päron
Fråga: Hur många gånger träffade bollen ribban eller stolpen?






Svaret är 1000 gånger

Utan att vara allt för o-ödmjuk och o-skön så finns det inte alltför mycket att säga om den här matchen. Vi gjorde en väldigt bra match på det stora hela. Vi behöll lugnet nästan genom hela matchen. Vi rullade boll. Vi satte hög press och vi gjorde tillslut 4 mål. Vi hade kunnat göra massvis av mål men vi träffade istället ribban och stolpen väldigt många gånger. Det blev nästan lite komiskt. Stockholm IAC är ett trevligt lag och de var absolut inte utan chanser. Med lite mer slarv från vår sida samt en mindre vaken Axel hade vi nog släppt in några baljor. Stockholm IAC har en del bra spelare men saknar organiseringen och strukturen på planen. Vi har en bra struktur och organisation men behöver fokusera på att behålla koncentration och vårt lugn över hela matcher. Stockholm IAC  har hållit sig kvar i högstaligan några år, vilket Skicka tycker är kul, och hoppas att det blir så även till nästa säsong. Det är ändå ganska mäktigt att möta ett röd-svart-randigt lag. Det för ju lätt tankarna till gamla klassiska AC Milan. Tänk det mötet hörni, Skicka BK - AC Milan. Tänk er Jessica mot Gianlugi Letnini, Stephan mot Maldini och Petra snurra upp Donadoni och Albertini på mitten och Malin lacka på Baresi. Det ni.

I och med att Bara Bajare härom veckan torskade mot Öisarna förbättrades tabelläget ytterligare för Skicka BK. I skrivande stund har vi allt i egna händer. Med lite tur kan serien ha fått en upplösning redan i morgon då det är dags för match igen. Korpenhösten är den allra bästa korpenårstiden. Krispigheten och mörkret gör att allting känns lite mer levande. Mörket gör att det känns lite Champions League över det hela också. Men framförallt krispigheten. Vi ser därför mycket framemot morgondagens drabbning. Även de två återstående matcherna efter det. Kom och heja på oss! 19.00 på Bäckahagens BP.

FORZA SKICKA!!!

/ #9