onsdag 11 maj 2016

Elitdagboken - del 1


ÖISARNA - SKICKA BK 1-2 (1-1)

Mål: Kalle, Emma.
Lag: Axel, Maja, Tove E, Emma, Petra, Palle, Kalle, Kim (C), Clement, Ivar.
Lagledare: Tove A
Publik: Emma hade två fans på plats, Palla hade ett.
Vädret: E-p-i-s-k-t
Fråga: Blir inte Öisarna less på deras eget "spel"?
Matchens Skickait: Emma



Så var det äntligen dags för en ny säsong. Ytterligare en säsong i mixfotbollens absoluta finrum. Sedan starten för 5-6 år sedan har mycket hänt men under förra säsongen hände något extra. Skicka BK började nämligen vinna titlar. Vi lämnade således både fjolårets ute- och innesäsong med en riktigt bra känsla. En känsla av guld (i den mån vi kan prata om en innesäsong, vi kom ju egentligen bara till cupen och ägde ut alla). Klassiskt Skicka hade varit att tok-hypa denna försäsong och träna mycket mer än vanligt och gått in i säsongen för mycket på tå och med en helt stissig uppsyn. Bloggen och facebook-gruppen hade dessutom varit bombad med pepp-inlägg och analyser av olika lag och möjliga uppställningar. Förmodligen hade de flesta tappat suget eller blivit obekvämt nervös av all hets. Så fungerade vi för några år sedan. På gott och ont. Idag är vi lite äldre (sjätte säsongen nu), lite mer erfarna och ganska trygga i oss själva. Vi vet att vi presterar bäst när vi inte förväntar oss någonting eller när vi bara ses och spelar den fotboll som vi alla gillar. Därför klev vi in i matchen mot Öisarna som vi klev in i både ute- och innecupen i fjol: jävligt chill. Vi vet dessutom e-x-a-k-t vad vi kan vänta hos av Öisarna. Öisarna har aldrig någonsin lämnat någonting åt fantasin. Vi skulle lägga ner verksamheten i 20 år och låta den nya, yngre, generationen Skickaiter få ta upp laget då om vi skulle ändå inte märka någon skillnad på Öisarna och deras spel. För er som inte alls kan relatera nu så kan vi berätta att Öisarna spelar klassisk korpenfotboll. I det här fallet betyder det långa bollar och kött. Alltså det är verkligen bara långa bollar och ett konstant köttande. Förutom att ha vunnit mixelit i ca 4 år i rad har Öisarna också blivit kända för att har lämnat in en protest till korpenledningen i samband med att det för några år sedan blev klart att alla högsta serier (elit) ska spelas på konstgräs. Formuleringen i mailet ska ha lydit något i stil med "...vi har ju betalat för att få spela på grus!". Om ni vill (@ Öisarna) så kan ni få spela på Hökarängens grus i någon av de lägre divisionerna. Det är helt okej för oss andra lag som försöker spela fotboll på gräs. Men, vi skulle sakna er. Det är alltid riktigt jämna matcher. Matcher som ofta tar fram det där fula i en som en trodde en hade glömt i sitt 14-årsfotbollsjag. Det är ofta en nerv mot Öisarna. Det är det finaste.

Matchen började med Clement i mål (!?) eftersom Axel utnyttjade sina plusminuter på flexkontot och stämplade in lite senare. Clement hann göra en räddning, utan handskar, innan Axel hamnade rätt. Skicka började bra och skapade ganska snabbt några målchanser. Öisarna är dock kompakta och vi hade svårt att komma ända fram till deras mål. Istället skedde det som skett säkert hundratals gånger i mix-historien: Öisarna lägger en långboll, någon stor kille tar ner bollen, stryker omkring utanför straffområdet obehindrat för länge för att sedan skjuta det hårdaste som går så nära stolpen som möjligt. En kalldusch med tanke på att det i princip var den första chansen de hade. Ett scenario som har skett betydligt färre tillfällen, men som faktiskt har skett, är att Kalle driver bollen från avspark genom hela motståndarlaget och gör mål. Så blev det direkt efter detta mål. En otrolig prestation och säkert jävligt frustrerande för Öisarna. Innan halvleken tar slut hinner Clement servera Kim med en riktig vacker, och svårläst och svårgenomförd, passning som försatt den senare i friläge. Dessvärre kom någon och sparkade honom på benet vilket gjorde att skottet uteblev. Men istället blev det straff. Pga. dåliga straffnerver överlät Kim straffen till Clement, som med gott sjävlförtroende sedan tidigare straffläggningar tågade fram. Dock gjorde målvakten en bra prestation och halvtidsresultatet blev således 1-1.

I halvtid pratade vi om att krympa ytorna på mitten och låta de slå deras långbollar men var mer vaksam på pressen i samband med att de tog ner bollarna samt andra våg. Det fungerade bättre i andra halvlek och vi skapade väldigt mycket framåt. Vi hade flera bra lägen att avgöra men Öisarna försvarade sig noggrant och kompakt. Öisarna fick något bra läge i andra halvlek, bland annat ett friläge och Axel helt sög in, vilket resulterade i en ordväxling mellan honom och en Öisarna-spelare. Enligt säkra källor (Axel) ska motståndaren ha sagt det mycket pubertala "käft" till Axel vid upprepade tillfällen precis efter att Axel svarat "fast jag hade ju bollen" på Öisarens påstående att Axel aldrig var på bollen. Chanserna fortsatt att komma och vi var så nära, vid flera tillfällen. Men vi kom aldrig hela vägen. Frustrationen blev total och det började även ruffas från Skicka vid det här laget. Men, från ingenstans kommer en sista chans. Minns jag rätt är det Petra som lägger en genialisk och brant passning, nästan med ryggen vänd mot motståndarmålet, fram till en debuterande och snabb Emma som kyligt kunde placera bollen alldeles till vänster om den högra stolpen, någon cm ifrån målvaktens hand. Ett extremt välförtjänt mål i en extremt bra debut. Var det någon som skulle göra målet denna kväll var det Emma. Välkommen till Skicka!

Lyckan var total och ett mildare häcklande tog fart från Skickas kapen (undertecknad). Domaren blåste av kort därefter och eftersom Skickas tillförordnade kapten precis fyllt 30 och kände ansvar så bad han om ursäkt till Öisarna efter matchen. Till vår allas stora förvåning svarade Öisarna med "du ska fan inte be om ursäkt, det är det här som är fotboll!". Tänk på det fram tills nästa matchreferat!

Tre stabila poäng och dessutom mot de fyra senaste årens segrare - en jävligt bra start helt enkelt!
/ # 9






1 kommentar:

  1. Bästa underbara Skicka.
    Jag som vanligt gråter av lycka när jag läser om Skickas fotboll.
    Och recensentens förmåga att fånga den i skrift.
    Nu är säsongen igång och jag väntar med spänning på nästa referat.
    #usedtobe11

    SvaraRadera