Lag: Paulina, Kim, Frida, Clement, Moa, Emil, Kalle, Petra, Gustav, Tove.
Mål: Petra, Kalle (Clement), Gustav, Kalle (Gustav), Paulina (Kalle).
Utropstecken: Allt. Förutom vädret.
Detta var en märklig match på många sätt. Den föregicks av en exceptionellt intensiv sms-växling inom ledningen, vilket främst berodde på två saker:
1) Brist på målvakt. Ingen av truppens tre keepers kunde medverka. Inte heller någon av de fyra externt tillfrågade målvaktsveteranerna kunde medverka.
2) Brist på killar(!). En ny situation att hantera, när hände det senast i Skickas historia?
Och detta alltså inför matchen mot det lag som vunnit högsta mixserien tre år i rad...
Trots dessa förutsättningar såg ett av smsen ut så här: (mitt bland alla "vem känner nån som känner nån??" och "vad ska vi ta oss till?!"-sms)
Tove visade, med facit i hand, prov på en närmast läskig intuition.
Lösningarna på ovan nämnda problem blev att
1) Undertecknad (med en (1) ÖP-lirsmatch som målvakt i bagaget) fick ställa sig mellan stolparna på skakiga ben, och
2) Förstärkning hittades i sista stund i form av Kalle (Petras kille) och Gustav (Fimpens... kille? Typ). Och vilken förstärkning sen, som de levererade! (Se mål/ass ovan.)
Matchen då? Lagom till matchstart öppnade sig skyarna och höll sig sedan vidöppna under samtliga 40 minuter. Trots ösregnet förblev ändå matchen hyfsat välspelad, där Öisarna hade det större bollinnehavet, från avspark till slutsignal. Skicka stod dock upp med en disciplinerad defensiv och många giftiga kontringar, och hade de flesta och bästa målchanserna.
1-0 kom tidigt. Petra snappade upp bollen när deras målvakt gjorde ett misslyckat uppspel, fick tid på sig att rikta in den patenterade högersläggan och avlossa från distans. Boom. Visst, målvakten var där, men han kunde omöjligt stå emot kraften.
Tvåan lät inte vänta på sig. Clement slog en hörna efter marken snettinåtbakåt, inhoppande Kalle mötte och dunkade distinkt in 2-0. (Har ni anabola på frukostgröten, Kalle och Petra?)
3-0 kom ur en något tilltrasslad situation som var svår att uppfatta från längst bak i planen, men klart är att Gustav, nästa succéinhoppare i målprotokollet, var sista Skickait på bollen.
Öisarna fortsatte hålla i bollen och försökte komma till avslut, men den gröna försvarsmuren var ogenomtränglig. Man var nära vid ett tillfälle i första halvlek, då en hörna magades mot målet från sisådär en meters avstånd, men med en flaxräddning på mållinjen kunde nollan hållas till paus.
Andra halvlek inleddes i vanlig ordning med att motståndarna bjöds in i lite i matchen. Men bara lite.
De fortsatte att äga boll, men hade fortsatt svårt att komma till farligheter. Reduceringen kom dock till slut efter en fast situation på kanten (Inspark? Hörna? Vem bryr sig?), lite krångel, oturlig studs och en dunk upp i nättaket från nära håll.
Jaja, action speaks louder than words, och vårat "men vare nåt elläh??!" kom omedelbart efteråt i form av ett snyggt passningsspel där våra supersubs Gustav och Kalle stod för huvudrollerna, och den sistnämnde kunde trycka in spiken i kistan i öppet läge.
Som redan nämnts på sociala medier hade Öisarna liksom inget att komma med. Och de visste om det, de var inte arga, de var inte frustrerade. Trots bollinnehavet och fruktlösa anfallsförsök var känslan snarare att vi gjorde dem till åskådare än något annat. Sett till chanserna hade vi kunnat göra fler mål: Fridas nick från nära håll på Clemmes precisa inlägg, Petras liiite för korta glidtackling mot Kalles diagonalboll på bortre m.fl...
Istället satte Paulina punkten med sitt 5-1-mål, där det för mig är något oklart vad som hände. Såsom Öisarna förmodligen ser på hela den här matchen.
Jag vet på ett ungefär vad som hände: vi neutraliserade Öisarnas anfall på ett imponerande sätt. Jag var självklart nervös inför matchen på den nya positionen, men väl på planen spelade hela laget så tryggt i försvar att jag aldrig behövde ingripa, eller ens bli bervös för att BEHÖVA ingripa. När vi hade bollen spelade vi också tryggt och visste att vi kunde ta oss tid. Även mot slutet när Öisarna försökte sätta hög press rullades bollen säkert inom laget medan de älgade på i tomrummen. Toppa detta med en sällan skådad effektivitet framåt och vi har ett recept på hur man tillintetgör seriens dominanter de senaste åren.
Nu ska vi bara fortsätta på den inslagna vägen. Och under långhelgen kan vi njuta av tabelläget:
Forza Skicka!
/#12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar