ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 10 + GRATULATION!!!

Skicka BK - Rågsved Nostra 3-2 (1-0)

Lag: Fimp, Axel, Erik, Petra, Clement, Perry, Kim, Frida, Emil. 

Mål: Axel, Petra, Kim.

Publik: Öisarna såg andra halvan, och tappade hakan riktigt hårt i backen när de såg hur vi lekte med laget som de torskade mot senast.

Matchens lirare: #86 Clement

Fråga: Hur jävla bra är vi inte?

Svar: Vi är extremt bra. 

Om man googlar på "historiska revanscher" så får man på topp-tio-listan upp bland annat ett reportage om Countertenorernas revansch, om "musikvärldens största övergrepp" där dåtidens yttersta tveksamma kastreringsmetod nu bytts ut mot något så enkelt som en ny sångteknik eller om en artikel ifrån årets Rallycross-SM där man kan utläsa att Patrik Flodins ambition om en revansch på banan i Knutstorp, eftersom styrningen tyvärr gick sönder i finalheatet senaste gången han tävlade på banan, inte blev förverkligad. Till ledningens stora förvåning så finner man alltså inte en enda rubrik, en enda artikel, om det som igår utspelade sig på Västboda IP. Inte för att vi i ledningen inte förstår ovan nämnda revanscher, eller ambitioner om revanscher, eller deras plats i den historiska revanschens finrum, det gör vi och vi har stor respekt, men att inte en enda av tio artiklar handlar om gårdagens förnedring som också innebar r-e-v-a-n-s-c-h för Skicka BK - ja det kan vi då inte alls förstå.

För om inte detta var en revansch av allra högsta kaliber, ja då är ju frågan om inte revansch-begreppet har spelat ut sin roll. Men nu lämnar vi denna diskussion och tittar på vad som egentligen hände igår kväll. 

Dessa höstkvällar är smått fantastiska. Det finns lite kyla i luften samtidigt som matcherna är så pass sena att mörkret hunnit komma. Denna kombination med uppbackning av vassa strålkastare och ett jävligt välklätt lag gör att man ändå känner sig ganska professionell. Nu menar jag inte att någon i laget, eller laget som helhet, inte skulle vara professionell, nej tvärtom så är jag medveten om att vi spelar på högsta möjliga nivå i mixfotbollens Stockholm och vi är det klart skönaste laget. Men just atmosfären som skapas av mörkret, skenet från strålkastarna och den där lilla kylan är magisk. Så där har ni alltså de rumsliga förutsättningarna till gårdagens drabbning. Värt att notera är att Rågsved kom till matchen med en mycket meriterande 6-4-seger mot Öisarna i bagaget. Hittills är det den enda förlusten som Öisarna råkat ut för i år. I fjol blev det endast en förlust för dem, mot oss. Med vetskap om detta började vi undra om de hade uppgraderat/tillfälligt lånat in laget lite (som det ryktas om att En Mix av Stockholms bästa har gjort). Det är mycket möjligt att fallet var så eftersom flera av spelarna spelade i olika tröjor, endast några få hade Nostras vanliga rosa matchtröjor. Men men, vi ska inte bry oss om motståndarna. Hur skulle det se ut om varenda back som möter Zlatan blev nervös innan matchen på grund av insikten om att det är just Zlatan de ska möta? Nu är i och för sig inte Rågsved Nostra Zlatan men ni kanske förstår poängen? Vi klev därför in i oss själva, hittade lugnet och så plötsligt kom dem. De där harmoniska före-match-känslorna, och vips så var matchen i gång. 

Förberedelser är A och O för Skicka BK. Det gäller att det har ätits rätt mat, den ska ha ätits i rätt tid innan match (innan uppvärmning) och det gäller även att det har druckits vatten under hela dagen samt även att de mentala matchbilderna har gått på repeat i huvudet under hela dagen. Man skulle kunna säga att detta är gemensamma rutiner för alla i laget. Sen har ju givetvis alla sina egna olika sätt att förbereda sig på. Frida springer typ en mil innan matchen, Tove pratar konstant om dagens lag och hur vi på bästa sätt ska spela, Clement brukar strunta i samlingstid och glider in några minuter innan match och Petra, ja hon klipper naglarna några minuter innan match hängandes över en soptunna mitt i ett bostadsområde i Farsta. 

När Skicka BK är lugna och sansade, när vi spelar boll som att det inget motståndarlag existerar, när vi tar ner tempot lite och tittar upp, ja då är det inte många lag som rår på oss. Frågan är om det ens är något lag som gör det? Problemet är att detta lugn sällan varar en hel match. Det har faktiskt aldrig skett. Eller förresten kanske, i så fall skulle det vara kvartsfinalen i KSC 2012 där vi utklassade extremt starka BOB KK med 4-0. De rörde knappt bollen. Hur som helst så började torsdagens match med att vi lugnt rullade bollen. Vi lyckades behålla lugnet ganska bra genom halvleken men från och still så ställde vi till det för oss själva med en felpass eller en felbedömd löpning. Planen var nämligen smått fuktig, bollen bara for... Förutom en kontring och ett stolpe ut skott från Nostra så var det vi som hade de flesta chanserna i första halvlek. I mitten av första halvlek blev Axel serverad en fin djupledsboll från mitten av planen vilket försatte honom i ett bra läge till höger om straffområdet i bra fart. Axel tittade upp och placerade sedan bollen förbi en utrusande målvakt, 1-0. Axel är onekligen en tillgång för laget. Axel har nästan gjort mål i samtliga matcher han spelat och när han inte gjort mål har han stått i mål, helt klart en lovande +/- statistik. Stefan, känn dig hotad i skytteligan. Halvleken fortsatte med att Skicka rullade boll och då och då kom vi till några giftiga avslut, dessvärre inget som resulterade. En eloge här till Clement, Perry och Frida/Petra som var alla såg till att vi ständigt var ett hot mot Nostras backar och mittfältare med en extremt hög och aggressiv press. 

På vägen till halvtidsvilan möter jag Emil och han kollar mig i ögonen och säger "det här tar vi". Emil är ingen man med stora ord, han talar väl egentligen sällan, men när han väl talar så är det oftast av mening och merparten av gångerna säger han sanningen. Jag kände mig dock inte helt övertygad, trots att matchbilden talade till vår fördel. 

Andra halvlek drog igång och vi började som vi slutade första, med aggressiv press och lugnt och metodiskt rullande. Ganska snabbt fick vi nya lägen och vid ett av tillfällena blev Petra framspelad i en liknande läge som det Axel hade vid 1-0-målet, detta skedde dock på vänsterkanten. Petra sprang sig fri med målvakten och drog en iskall (misstänkt tå-paj) placering till vänster om målvakten. Lättnaden var stor. Efter 2-0-målet fick vi ännu mer energi och efter en dålig mottagning från en av Nostras backar lyckades vi bryta deras uppspel väldigt högt och efter ett föredömlig agerande av #12, som istället för att lägga upp bollen direkt, på en fri #9 och riskera att slå bollen fel, så drog han iväg ut på vänsterkanten så att den sista backen följde med vilket så klart öppnade upp stora ytor på högerkanten. En perfekt serverad pass rakt på foten och en bredsida till höger om en utrusande målvakt och vips så var det 3-0. Nu när jag tänker efter så var ju alla tre mål näst intill identiska med varandra. Alla tre mål var även klassuppspel, det var liksom pass-pass-pass-driv-pass-driv-skott-mål. Det är ju frågan om den där berömda ryska hockeyfemman ens var i närheten av vårt klapp-klapp-spel. 3-0 och vi började sväva på moln. Till en början så var molnen fluffigt härliga och vi skuttade omkring på dem som att vi var oövervinneliga. Vi hade möjlighet att göra 4-0 efter ett fantastiskt inspel från Clement som serverade Perry fri med målvakten bara någon meter från mål, dessvärre lyckades Perry inte vinkla foten exakt så mycket som skulle behövt, bollen rullade sakta precis utanför stolpen. 

Plötsligt stack någon hål på våra moln och vi föll pladask rakt ner på backen. Rågsved Nostra hade gjort 3-1 och 3-2 inom loppet av bara några minuter. Båda målen uppkom ur situationer där vi slarvade högt i banan, där vi hade satsat mycket folk offensivt. Det första målet var helt klart en prestation av deras målskytt som trängde sig förbi Frida på kanten, som nästan lyckades styra honom hela vägen ut från planen, men han tog sig precis runt och bröt in i straffområdet och med en enkel dragning och ett snabbt efterföljande skott hårt placerat till vänster om Fimpen så var vår 0 spräckt. Stressen började komma smygandes och inte långt därefter så kommer Nostra i hög fart ute på höger kanten, i en kontring, där endast Erik är i försvaret. Erik följer upp Nostraspelaren bra och täcker av mycket av hans möjligheter men oturligt nog så lyckas denne spelare ändå få iväg bollen rakt över straffområdet till den andra sidan där en annan Nostraspelare befann sig och på två touch så var bollen placerad i nätet återigen. Domaren meddelade att det återstod 5 minuter av matchen. Vi försökte hitta tillbaka till vårt lugn, och vi försökte maska. Eller vi försökte inte, vi lät allting ta tid. Likt förbannat tog matchen ändå aldrig slut. Vi krigade in i det sista och det var inte långt ifrån att Nostra fick in en kvittering efter att Fimpen missbedömde ett utkast och kastade rakt på motståndaren, detta åtgärdade han dock när spelaren i fråga fick bollen för långt i från sig och genom en perfekt utrustning, som närmast kan liknas vid att du åker skridskor på is med hög fart och slänger dig på rumpan och glider... utav bara helvete. Fimpen gled och gled och tillslut så gled även bollen in i hans famn och vi gled ur Nostras grepp och gick triumferande ur matchen med 3 råfärska poäng. 

En extremt stabil insats, de första 30 minuterna av matchen, en riktig svag insats de sista 10, men på det stora hela är kontentan att det såg riktigt bra ut, riktigt jävla bra. Detta lovar gott inför pågående höst, kommande säsong och kommande säsonger i alla våras fotbollsliv. Ta åt er, ni är grymma! Som Vice vice kapten så vill jag rikta en extremt stor eloge till samtliga tjejer som, förutom att de var inblandade i de flesta av våra mål, även spelade hela matchen utan avbytare - sjukt jävla bra. Vi killar har alltid minst två avbytare. Nu gör vi ju inte skillnad på kön i Skicka egentligen men just denna match förtjänar ni tre extra beröm för jag fattar faktiskt inte hur ni orkade hålla den höga press ni gjorde under hela matchen. Om det inte vore för att Clement spelade som att det var hans sista match någonsin och som att han var jagad av ett gäng Bajare, så hade ni alla tre blivit matchens lirare. 

Slutligen så vill vi även rikta ett mycket stort, om inte störst kanske till och med, GRATTIS till Linus Pettersson. Själen, gurun och  Skicka BK personifierad, som idag kliver upp i den mycket omtalade åldern av 30 jordsnurr. Skicka BK dyrkar dig, vi står bakom alla beslut du någonsin har gjort och någonsin kommer att ta. Har du några som helst problem är det till oss du vänder dig. Behöver du pengar, barnvakt eller vill du göra hemsidor åt fattiga kulturmänniskor så är det också till oss du vänder dig. Det är även hit till oss, och Stockholm, som du vänder dig när din och Annas Vera har kommit upp i 7-mannaålder. Ungefär då (om 6.5 år) så räknar vi med att ha ett slagkraftigt ungdoms-, kanske mer barnlag, bestående av endast egna Skickaprodukter. We love you and we miss you very much, ALLA VI önskar även dig en underbar dag. Ha det äran Rocky!

/#9 & Skicka BK

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 9

Majkens - Skicka BK 3-1 (1-0)

Lag: Axel, Ivar, Moa, Clement, Perry, Erik, Maja, Emil, Petter. 

Mål: Perry

Publik: Fridas syrra, Axels fru samt en kvinna med släpad hund. Jo, hon släpade den lille stackarn i kopplet över planen.

Fråga: (Vi börjar med bakgrundsinformation från hemliga men säkra källor: Ledningen har under säsongen internt uttryckt oro över inställningen i truppen...) Så, när vi står inför en av säsongens viktigaste matcher, en klassisk 6-poängare, då uppger Ledning #1 att hen "måste vila" (VILA??) inför nåt trivialt lopp, Ledning #2 väljer att stödja Europas enda helt abortförbjudande land med sitt turistkapital och Ledning #3 åker iväg och tar med sig förstekeepern till isolering i de norrländska skogarna. Frågan blir följaktligen: Ledningen, hur är det med inställningen egentligen?

Nåja. 

Ojämna Majkens 

skulle jämnas med marken 

på planen, det var planen.

Och det började ju lovande.

Majkens kapten var ensam på plats och värmde upp fram till kl 20:29:22 när hans lagkamrater hasade in och började presentera sig för varandra. De ställde för dagen upp i ett brokigt matchställ i ljusblått/grått/djurgårdsrandigt/pastellgrönt/cyan och började matchen rätt så darrigt. Vi kunde pressa högt, vinna boll tidigt och hade sen bra rull, passningarna satt där de skulle och vi låg rätt i positionerna. Vi hade dock som så ofta svårt att skapa de riktigt farliga målchanserna. 

I andra halvan 

av första halvan 

föll vi tillbaka lite grann, Majkens fick mer boll och kunde allt oftare komma i sina patenterade snabba omställningsanfall. Vi var dock stabila i det defensiva spelet och de hade liksom oss svårt att komma till giftiga avslut. De bollar som slank igenom togs tryggt om hand av Axel i målet. Majkens lyckades ändå gå till halvtidsvila i ledning tack vare ett mål från 9 meter (eller... 7? 8?? Det var en straff, ok?) efter en oturlig hands i Skickas straffområde. 

Det var trots underläget en positiv ton i halvtid, vi behövde bara komma tillbaka till spelet vi hade i inledningen, med rull på bollen och säkra pass, så skulle vi snart kunna vända på steken. 

Nu blev det tyvärr inte så. Andra halvlek tog vid där den första slutade, vi hade svårt att nagla oss fast i anfallen och förlorade en del onödiga bollar. Majkens gjorde ganska snart 2-0, undertecknad har dock (selektivt?) redan förträngt hur det gick till. Vad som däremot sent kommer glömmas är reduceringen, genom vilken come backande Perry gav Skicka nytt hopp. Maja och Clement kortpassade sig snyggt och successivt inåt längs kortlinjen efter en hörna, varpå den perfekt placerade Lönnis (internskämt, den som var där fattar...) på ett perfekt inspel bara behövde vinkla in bollen i öppet nät. I det här skedet lyckades vi till slut etablera lite press mot motståndarmålet och kvitteringsmålet hängde ett tag i luften. 

Men... Majkens har sina omställningar. Och när vi i matchens sista skälvande minuter låg på som hårdast lyckades de kontra in 

spiken i kistan, 

droppen i bägarn, 

bollen i målet, 

jävla skit.

Vi gjorde ingen dålig match. Men förlusten kändes onödig i det läge vi befinner oss. Det blev Majkens som hakade på tabelltoppen. Det blev Skicka BK som drogs närmare nedflyttningsplats. Nu har vi bara viktiga matcher kvar. 

Tagga nu! 

Forza Skicka!

/#12

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 8

Skicka BK - Bara Bajare DK 2-1 (1-0) 

Publik: Jessica, Liv. 

Lag: Fimp, Emil, Axel, Kim, John, Petter, Ivar, Tove, Moa, Petra, Paulina, Frida

Mål: Petra, Kim

Matchens spelare: Petra

Fråga: Visst var det sjukt jävla snygga mål som vi gjorde?

Bara Bajare är ett trevligt lag. Och det säger vi inte bara för att de är bajare utan också för att Korpen-generalen Teljfors spelar i laget. Närå, nu smörar vi bara. Men laget är hur som helst trevligt och matcherna är alltid jämna. Det är lite derby-känsla över det hela. 

Den här matchen var inget undantag. Vi var jävligt sugna på revansch efter vårens förlust (högst oklart hur vi kunde förlora, jag förstår ingenting). Som vanligt var platsen Bäckahagen och två ur ledningen var på plats hela 45 minuter innan match. Detta för att inspireras av småtjejerna som spelade innan oss. Vi fick sannerligen en lektion i äkta spelglädje, som vi givetvis tog med oss in i matchen sedan. 

Inledningen var jämn, båda lagen kände på varandra och det krigades en del på mitten (extra eloge till Kim som sprang säkert 3 mil under matchen). Vi var dock snäppet bättre - låg högt med laget, hade bra press och som vanligt bra bolltempo. Det första målet utser jag här och nu till årets mål: Petra får bollen på högerkanten, drar förbi en back (vilket jäkla löpsteg hon har hörrni) och ur en vinkel som egentligen är helt omöjlig SMÄLLER hon upp bollen i det bortre krysset. Ni vet den där klyschan om att det sjunger i nätet (eller hur det nu är)? Exakt så var det. Ett helt överjävligt skott helt enkelt. (Stolpkrysset för att vara mer precist. Målburen skakade och stolpen har sedan matchen behövt genomgå en långdragen reparering reds. anm.)

Vi gick till halvtid med 1-0 och det märktes att BB var stressade. I pausen talade vi, som vanligt vid ledning, om att vi skulle ta det lugnt, inte stressa upp oss och undvika att börja skrika till varandra i falsett. Det gick väl sisådär kan man säga. Men mer om det sedan.   För först kom vårt andra mål, gjort av Kim som lurade målvakten fullständigt med ett stenhårt, lågt skott från mittplan. (Målvakten sa efteråt att han blev lurad, det är inget jag hittar på.) Mycket snyggt. (Här har Tove blandat ihop denne Kims mål med det mål han gjorde föregående match, se denna matchrapport. Det som skedde var att denne Kim fick bollen utanför straffområdet i en ganska låst situation, något som löstes med en snabb suldragning med vänster fot, väl alldeles vid kanten av straffområdet stötte han på nästa försvarare och plockade då fram en två-fotare som därefter försatte honom i ett ypperligt skottläge, om man varit vänsterfotad. Hade man varit vänsterfotad så hade man siktat i målvaktens högra hörn eftersom det fanns mycket yta där. Denna Kim tänkte att han skulle försöka skjuta just där, men skottet gick istället till vänster på målvaktens sida, slickat vid stolpen som också denna gång fick sig en liten smäll, en smäll som gjorde att bollen gick rakt över till andra stolpen [den stolpe som Petra slaktat i första halvlek, ja vi bytte aldrig sida] och därefter in. Och ja, det var med vänsterfoten. Ett drömmål enligt honom själv och som han firade med en klassisk brolinsnurr. REDS. ANM.* )


Sedan inföll en period som är alltför bekant. Vi leder alltså med 2-0 och istället för att ta det lugnt, spela säkert, rulla boll så börjar vi stressa. Springa det snabbaste vi kan på jättesvåra ytor, tävla om vem som kan ta insparken under en sekund, peppa varandra med lite för höga röster osv. Och mycket riktigt straffade det sig när vi tappade markering i försvaret och en BB-spelare kunde fösa (det var alltså en usel träff) in bollen bredvid Fimpen. OBS ingen skugga över Fimpen, det var som sagt något av en hönsgård i eget straffområde under en period. 

Efter detta mål hördes kanske 67 st "Domarn, vad är tiden?". De sju minuter som återstod efter BBs mål kändes rätt långa, om jag ska vara ärlig. Även om BB inte fick någon egentlig chans lyckades inte heller vi riktigt samla ihop oss utan det blev mest långa bollar på ingenting från båda lagen. 

Matchen slutade 2-1 och det var en skön vinst. Vi var det bättre laget rakt igenom, men vi spelar onekligen bättre när vi inte stressar upp oss...

Författare: #3 Tove (Skrivandes vin-lullig från semestern i Malta)

Redaktör "reds anm" - Kim 

Kändis i Skicka!

Som tur är så finns det också media som lyfter fram folk som har vettiga saker att säga. Som till exempel Östersundsposten som här har intervjuat vår egen #12 Emil Karlsson. Njut!

Dra åt helvete gubbjävel

Klicka här för att läsa Carlo Ancelottis idiotiska uttalande.
Du är officiellt på Skickas utelista numera. FÖR ALLTID.

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 7

Skicka BK - Stockholm IAC 4-1 (0-1) 

Publik: Jessica, Carina (Jessicas mamma), Liv, Anna F, Karl-Johans kompis med oklart namn och som inte såg matchen + killen som misstänks vara Petras kille (namn även där - okänt). 

Lag: Fimp, Karl-Johan, Emil, Axel, Kim, Tove, Moa, Petra, Paulina, Frida

Mål: Kim, Paulina, Emil, Axel

Matchens spelare: Paulina

Fråga: Trodde verkligen Stockholm IAC att de skulle slå Skicka BK två gånger i rad?

I fotbollshistorieböckerna kan man finna att det totalt har skett tre sammandrabbningar, matcher, mellan Stockholm IAC och Skicka BK. Den första gången, under Olympic Day-cupen på Hägerstensåsens BP, blev slutresultatet 0-0 efter en rakt igenom osportsligt och oskön match av de förstnämnda. Den andra gången var i fjolårets preimärmatch där vi välkomnade dem till Division 1 Söder med en lektion i fotboll på en grusplan utan varken linjer eller mål med nät, en lektion som slutade med en glasklar 2-0-seger till Skicka. Den tredje gången lagen har möts var också under fjolårets säsong och precis när säsongen hade börjat om. I en mycket märklig match, där planen förmodligen till hälften bestod av vatten, så lyckades vi tappa en 1-0 ledning till en 1-2-förlust. Som ofta förde vi spelet, kom till många bra avslut, men lyckades inte med att "close the deal" så att säga. Istället fick de dels ett straffmål, efter ruff och allmänt stök i straffområdet ifrån den annars mycket snälla Ivar, samt en lång boll som studsade över både vår siste back och vår siste målis. Något som definitivt inte skulle hänga på konstgräs. Enligt Korpen själva så har Skarpnäcks BP2 riktigt bra grus för fotboll men de nämnde aldrig att det är världens mest bollstudsvänligaste plan. Med andra ord så kom studsarna som en chock. Vi blev också chockade över förlusten och lovade oss själva att något aldrig liknande ska kunna ske igen. 

Sagt och gjort. Ungefär 1 år senare var det alltså dags igen. Denna gång skedde mötet på den något onormalt korta 7-mannaplanen som finns i Sätra. Planen är nästan mer kvadratisk än vad den är rektangulär (klar överdrift, men ganska kul om man föreställer sig en helt kvadratisk plan) och självklart var det upplagt för SM i kortpassningar av Skicka. Vi spelade till en början lugnt och metodiskt, vi lät bollen göra jobbet och rörde oss både smart och effektivt. Vi kom tidigt till avslut men var väl egentligen aldrig riktigt nära ett mål under matchens första 10 minuter. IAC var otvetydigt tillbakapressade och stressade, dels av vårt rull, dels av vår höga press. Trots detta, och trots att IAC egentligen aldrig var nära mål, så dök de plötsligt upp en riktig jävla bazoka ifrån ingenstans. En bazoka som senare visade sig vara skjuten ur IAC:s läger, mitt på vår planhalva, på halvvolley rakt upp i nättaket. För hårt för Fimpen skulle få fingrarna på. Klart tagna av det oväntade i matchbilden försökte vi få en snabb kvittering, något som istället resulterade att vi endast blev mer stressade. 

Halvtidsvilan var behövlig, vi behövde samla oss, sansa oss, skärpa oss, höra att vi var det bättre laget, att vi rullar ut dem och att vi kommer att göra mål. 

När alla väl hade förstått att det var så blev vi lugna igen. Andra halvlek började likt den första, vi satte fart och press och nu dröjde det inte länge innan kvitteringen kom. 1-1 skedde genom ett snabbt uppspel från backplats, till mitten, där #9 drev bollen kort några meter och därefter klippte till ett hårt och lågt skott, långt ifrån, som gick alldeles precis innanför den vänstra stolpen. Lättnaden var stor och vi fortsatte mala på direkt. Inte långt efter, i en sekvens där vi hade haft bollen i och runt deras straffområde i en längre period (på säkert några minuter) så kom det tills slut en lucka. Denna lucka var inte Paulina sen med att utnyttja då en fint inspelad boll från kanten resulterade i en skottchans alldeles utanför straffområdet. Det som skedde var att bollen snabbt lades till rätta och därefter sköts stenhårt upp i nättaket. Allting gick väldigt snabbt och det var ett majestätiskt snyggt mål. Ett mål som Palle verkligen har arbetat sig till, dels genom denna match, som hon var briljant rakt igenom med vassa löpningar och spelförståelse men även genom de tidigare matcherna hon gjort utan att ha fått rejäl utdelning. 2-1 öppnade upp för ännu mer skönfotboll och bara några minuter efter 2-1-målet lyckades vi kontra snabbt efter en hörna. Fimpen var snabbt uppmärksam på att vi var två stycken som stack, snabbt som fan i samma skede som hörnan blev "vår", något som försatte #9 i ett friläge, dock med ryggen vänd mot målvakten - men vad gör det när #12 Emil Karlsson kommer älgandes mitt i straffområdet. Ett klassiskt NHL 95 (SNES) - mål, snett in bakåt BAM. 3-1. 4-1 var en ren njutning, en delikatess, ett konstverk signerat ett av årets andra nykomlingar (Palle är är den andra som åsyftas här, alltså inte Emil, ånej) Axel som Zlatan-inspirerat skarvklackade in ett inspel från kanten bakom målvakten. Vad som är anmärkningsvärt med detta nummer är att Zlatans skarvklack mot Estland ännu inte hade ägt rum. Med andra ord har vi stor anledning att tro att det är själva Zlatan som har kopierat Axel och inte vice versa alternativt att Axel har sett in i framtiden och hämtade sin inspiration därifrån. 

eller

??

4-1 blev alltså slutresultatet. Man kan kort och gott konstatera att vi ägde Stockholm IAC.

En mycket stark insats på det hela taget och definitivt ett styrkebesked som lovar gott inför fortsättningen av höstsäsongen. Skicka vill också rikta ett stort tack till Karl-Johan som har hoppat in och hjälpt till med bemanningen när merparten av lagets alla ca 12 killar inte har kunnat dyka upp. En frånvaro som har varit både oroväckande och anmärkningsvärd. Vad kan om möjligt vara viktigare än Skicka BK? 

//#9