fredag 28 november 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 12, 13, 14

Skicka BK – En mix av Stockholms bästa 1-2
En jättetråkig förlust. Framför allt för att det andra lagets attityd var en aning … störig. Också typiskt att vi spelade så jävla bra men ändå förlorade. 

Öisarna – Skicka BK 2-1
Även här en trist förlust, men ändå inte lika tung som veckan innan. Vi spelade återigen bra men lyckades inte sätta våra lägen (känns det igen?). 

Stockholms IAC – Skicka BK 0-5
En härlig avslutning på säsongen! Vi lekte sönder IAC och hade det allmänt gött.

Varsågod för de bästa matchreferaten ni någonsin har läst och kommer att läsa!
Mvh,
Ledningen


måndag 13 oktober 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 11

Smurfarna - Skicka BK 4-1 (2-0)

Lag: Fimpen, Moa, Emil, Paulina, Petra, Axel, Kim, Frida, Perry, Clement.
Mål: Kim
Publik: Nej
Fråga: När ska Skicka BK lära sig att ta ett mål bakåt utan att börja hänga med huvudena?

Inramningen var ju perfekt. Några av oss pratade på vägen dit om att förutsättningarna för att spela fotboll var optimala. En småkylig och stilla höstkväll, det hade regnat tidigare under dagen (vilket åtminstone är optimalt på naturgräs) och det fanns en bra känsla i truppen under uppvärmningen.

(Så här mycket av rapporten var skriven när den av olika anledningar (framför allt misspepp, efterföljande matcher var inte till stor hjälp…) blev liggande i träda. Ambitionerna att hålla samma litterära höjd som ständigt visas i rapporterna från #9 fick ersättas av en mental kamp för att överhuvudtaget uppbringa den energi som krävs för att åtminstone återge målen i skrift. Jag ber om ursäkt, och here goes.)

1-0. En typ av mål som Skicka aldrig lyckas med - hugga på retur. Ett lågt skott utifrån i vått gräs är svårt för målvakten, vilket Smurfarna tog fasta på. Helt ensam kunde deras anfallare peta in bollen i tom bur.

2-0. Lågt inspel från kanten (hörna?) flipprar på två av våra försvarare och in i mål.

2-1. Kommer ej ihåg detta mål. Kim, kommentera gärna blogginlägget nedan med en ingående beskrivning av ditt mål. Vad tänkte du? Hur kände du när du såg bollen gå i mål? Vi vill veta allt.

3-1 och 4-1. Två identiska mål. Spelvändning från Smurfarna där deras vassaste spelare kommer i fart i vänster innerposition och placerar bollen distinkt lågt vid bortre stolpen, otagbart för Fimpen.

Som frågan i ingressen antyder - vi spelade ok den här matchen men blev som så ofta annars alltför negativt påverkade av våra baklängesmål. Vi bygger sakta men säkert upp spelet på ett bra sätt och etablerar vårt eget spel, men får lite oturliga kallduschar emot oss vilket gör att vi tillfälligt tappar spelet och måste börja om spelbyggandet. 
Sen hade de också en riktigt stabil målvakt som stod rätt vid de flesta av våra avslut. Undertecknad anser därför att den här matchen definierar vår säsong på ett ganska bra sätt - vi gör bra matcher men har svårt med a) effektiviteten framåt, och b) den mentala biten vid motgångar (baklängesmål). 
Vi är nu fast i ingenmansland i tabellen men ska avsluta serien på bästa möjliga sätt. Därefter tar vi sikte mot en sjukt bra fest 18/10 och börjar sen ladda inför säsongen 2015, då tar vi hem det här, inget snack.
Forza Skicka!
/#12

fredag 19 september 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 10 + GRATULATION!!!

Skicka BK - Rågsved Nostra 3-2 (1-0)

Lag: Fimp, Axel, Erik, Petra, Clement, Perry, Kim, Frida, Emil. 
Mål: Axel, Petra, Kim.
Publik: Öisarna såg andra halvan, och tappade hakan riktigt hårt i backen när de såg hur vi lekte med laget som de torskade mot senast.
Matchens lirare: #86 Clement
Fråga: Hur jävla bra är vi inte?
Svar: Vi är extremt bra. 

Om man googlar på "historiska revanscher" så får man på topp-tio-listan upp bland annat ett reportage om Countertenorernas revansch, om "musikvärldens största övergrepp" där dåtidens yttersta tveksamma kastreringsmetod nu bytts ut mot något så enkelt som en ny sångteknik eller om en artikel ifrån årets Rallycross-SM där man kan utläsa att Patrik Flodins ambition om en revansch på banan i Knutstorp, eftersom styrningen tyvärr gick sönder i finalheatet senaste gången han tävlade på banan, inte blev förverkligad. Till ledningens stora förvåning så finner man alltså inte en enda rubrik, en enda artikel, om det som igår utspelade sig på Västboda IP. Inte för att vi i ledningen inte förstår ovan nämnda revanscher, eller ambitioner om revanscher, eller deras plats i den historiska revanschens finrum, det gör vi och vi har stor respekt, men att inte en enda av tio artiklar handlar om gårdagens förnedring som också innebar r-e-v-a-n-s-c-h för Skicka BK - ja det kan vi då inte alls förstå.

För om inte detta var en revansch av allra högsta kaliber, ja då är ju frågan om inte revansch-begreppet har spelat ut sin roll. Men nu lämnar vi denna diskussion och tittar på vad som egentligen hände igår kväll. 

Dessa höstkvällar är smått fantastiska. Det finns lite kyla i luften samtidigt som matcherna är så pass sena att mörkret hunnit komma. Denna kombination med uppbackning av vassa strålkastare och ett jävligt välklätt lag gör att man ändå känner sig ganska professionell. Nu menar jag inte att någon i laget, eller laget som helhet, inte skulle vara professionell, nej tvärtom så är jag medveten om att vi spelar på högsta möjliga nivå i mixfotbollens Stockholm och vi är det klart skönaste laget. Men just atmosfären som skapas av mörkret, skenet från strålkastarna och den där lilla kylan är magisk. Så där har ni alltså de rumsliga förutsättningarna till gårdagens drabbning. Värt att notera är att Rågsved kom till matchen med en mycket meriterande 6-4-seger mot Öisarna i bagaget. Hittills är det den enda förlusten som Öisarna råkat ut för i år. I fjol blev det endast en förlust för dem, mot oss. Med vetskap om detta började vi undra om de hade uppgraderat/tillfälligt lånat in laget lite (som det ryktas om att En Mix av Stockholms bästa har gjort). Det är mycket möjligt att fallet var så eftersom flera av spelarna spelade i olika tröjor, endast några få hade Nostras vanliga rosa matchtröjor. Men men, vi ska inte bry oss om motståndarna. Hur skulle det se ut om varenda back som möter Zlatan blev nervös innan matchen på grund av insikten om att det är just Zlatan de ska möta? Nu är i och för sig inte Rågsved Nostra Zlatan men ni kanske förstår poängen? Vi klev därför in i oss själva, hittade lugnet och så plötsligt kom dem. De där harmoniska före-match-känslorna, och vips så var matchen i gång. 

Förberedelser är A och O för Skicka BK. Det gäller att det har ätits rätt mat, den ska ha ätits i rätt tid innan match (innan uppvärmning) och det gäller även att det har druckits vatten under hela dagen samt även att de mentala matchbilderna har gått på repeat i huvudet under hela dagen. Man skulle kunna säga att detta är gemensamma rutiner för alla i laget. Sen har ju givetvis alla sina egna olika sätt att förbereda sig på. Frida springer typ en mil innan matchen, Tove pratar konstant om dagens lag och hur vi på bästa sätt ska spela, Clement brukar strunta i samlingstid och glider in några minuter innan match och Petra, ja hon klipper naglarna några minuter innan match hängandes över en soptunna mitt i ett bostadsområde i Farsta. 





När Skicka BK är lugna och sansade, när vi spelar boll som att det inget motståndarlag existerar, när vi tar ner tempot lite och tittar upp, ja då är det inte många lag som rår på oss. Frågan är om det ens är något lag som gör det? Problemet är att detta lugn sällan varar en hel match. Det har faktiskt aldrig skett. Eller förresten kanske, i så fall skulle det vara kvartsfinalen i KSC 2012 där vi utklassade extremt starka BOB KK med 4-0. De rörde knappt bollen. Hur som helst så började torsdagens match med att vi lugnt rullade bollen. Vi lyckades behålla lugnet ganska bra genom halvleken men från och still så ställde vi till det för oss själva med en felpass eller en felbedömd löpning. Planen var nämligen smått fuktig, bollen bara for... Förutom en kontring och ett stolpe ut skott från Nostra så var det vi som hade de flesta chanserna i första halvlek. I mitten av första halvlek blev Axel serverad en fin djupledsboll från mitten av planen vilket försatte honom i ett bra läge till höger om straffområdet i bra fart. Axel tittade upp och placerade sedan bollen förbi en utrusande målvakt, 1-0. Axel är onekligen en tillgång för laget. Axel har nästan gjort mål i samtliga matcher han spelat och när han inte gjort mål har han stått i mål, helt klart en lovande +/- statistik. Stefan, känn dig hotad i skytteligan. Halvleken fortsatte med att Skicka rullade boll och då och då kom vi till några giftiga avslut, dessvärre inget som resulterade. En eloge här till Clement, Perry och Frida/Petra som var alla såg till att vi ständigt var ett hot mot Nostras backar och mittfältare med en extremt hög och aggressiv press. 

På vägen till halvtidsvilan möter jag Emil och han kollar mig i ögonen och säger "det här tar vi". Emil är ingen man med stora ord, han talar väl egentligen sällan, men när han väl talar så är det oftast av mening och merparten av gångerna säger han sanningen. Jag kände mig dock inte helt övertygad, trots att matchbilden talade till vår fördel. 

Andra halvlek drog igång och vi började som vi slutade första, med aggressiv press och lugnt och metodiskt rullande. Ganska snabbt fick vi nya lägen och vid ett av tillfällena blev Petra framspelad i en liknande läge som det Axel hade vid 1-0-målet, detta skedde dock på vänsterkanten. Petra sprang sig fri med målvakten och drog en iskall (misstänkt tå-paj) placering till vänster om målvakten. Lättnaden var stor. Efter 2-0-målet fick vi ännu mer energi och efter en dålig mottagning från en av Nostras backar lyckades vi bryta deras uppspel väldigt högt och efter ett föredömlig agerande av #12, som istället för att lägga upp bollen direkt, på en fri #9 och riskera att slå bollen fel, så drog han iväg ut på vänsterkanten så att den sista backen följde med vilket så klart öppnade upp stora ytor på högerkanten. En perfekt serverad pass rakt på foten och en bredsida till höger om en utrusande målvakt och vips så var det 3-0. Nu när jag tänker efter så var ju alla tre mål näst intill identiska med varandra. Alla tre mål var även klassuppspel, det var liksom pass-pass-pass-driv-pass-driv-skott-mål. Det är ju frågan om den där berömda ryska hockeyfemman ens var i närheten av vårt klapp-klapp-spel. 3-0 och vi började sväva på moln. Till en början så var molnen fluffigt härliga och vi skuttade omkring på dem som att vi var oövervinneliga. Vi hade möjlighet att göra 4-0 efter ett fantastiskt inspel från Clement som serverade Perry fri med målvakten bara någon meter från mål, dessvärre lyckades Perry inte vinkla foten exakt så mycket som skulle behövt, bollen rullade sakta precis utanför stolpen. 

Plötsligt stack någon hål på våra moln och vi föll pladask rakt ner på backen. Rågsved Nostra hade gjort 3-1 och 3-2 inom loppet av bara några minuter. Båda målen uppkom ur situationer där vi slarvade högt i banan, där vi hade satsat mycket folk offensivt. Det första målet var helt klart en prestation av deras målskytt som trängde sig förbi Frida på kanten, som nästan lyckades styra honom hela vägen ut från planen, men han tog sig precis runt och bröt in i straffområdet och med en enkel dragning och ett snabbt efterföljande skott hårt placerat till vänster om Fimpen så var vår 0 spräckt. Stressen började komma smygandes och inte långt därefter så kommer Nostra i hög fart ute på höger kanten, i en kontring, där endast Erik är i försvaret. Erik följer upp Nostraspelaren bra och täcker av mycket av hans möjligheter men oturligt nog så lyckas denne spelare ändå få iväg bollen rakt över straffområdet till den andra sidan där en annan Nostraspelare befann sig och på två touch så var bollen placerad i nätet återigen. Domaren meddelade att det återstod 5 minuter av matchen. Vi försökte hitta tillbaka till vårt lugn, och vi försökte maska. Eller vi försökte inte, vi lät allting ta tid. Likt förbannat tog matchen ändå aldrig slut. Vi krigade in i det sista och det var inte långt ifrån att Nostra fick in en kvittering efter att Fimpen missbedömde ett utkast och kastade rakt på motståndaren, detta åtgärdade han dock när spelaren i fråga fick bollen för långt i från sig och genom en perfekt utrustning, som närmast kan liknas vid att du åker skridskor på is med hög fart och slänger dig på rumpan och glider... utav bara helvete. Fimpen gled och gled och tillslut så gled även bollen in i hans famn och vi gled ur Nostras grepp och gick triumferande ur matchen med 3 råfärska poäng. 



En extremt stabil insats, de första 30 minuterna av matchen, en riktig svag insats de sista 10, men på det stora hela är kontentan att det såg riktigt bra ut, riktigt jävla bra. Detta lovar gott inför pågående höst, kommande säsong och kommande säsonger i alla våras fotbollsliv. Ta åt er, ni är grymma! Som Vice vice kapten så vill jag rikta en extremt stor eloge till samtliga tjejer som, förutom att de var inblandade i de flesta av våra mål, även spelade hela matchen utan avbytare - sjukt jävla bra. Vi killar har alltid minst två avbytare. Nu gör vi ju inte skillnad på kön i Skicka egentligen men just denna match förtjänar ni tre extra beröm för jag fattar faktiskt inte hur ni orkade hålla den höga press ni gjorde under hela matchen. Om det inte vore för att Clement spelade som att det var hans sista match någonsin och som att han var jagad av ett gäng Bajare, så hade ni alla tre blivit matchens lirare. 

Slutligen så vill vi även rikta ett mycket stort, om inte störst kanske till och med, GRATTIS till Linus Pettersson. Själen, gurun och  Skicka BK personifierad, som idag kliver upp i den mycket omtalade åldern av 30 jordsnurr. Skicka BK dyrkar dig, vi står bakom alla beslut du någonsin har gjort och någonsin kommer att ta. Har du några som helst problem är det till oss du vänder dig. Behöver du pengar, barnvakt eller vill du göra hemsidor åt fattiga kulturmänniskor så är det också till oss du vänder dig. Det är även hit till oss, och Stockholm, som du vänder dig när din och Annas Vera har kommit upp i 7-mannaålder. Ungefär då (om 6.5 år) så räknar vi med att ha ett slagkraftigt ungdoms-, kanske mer barnlag, bestående av endast egna Skickaprodukter. We love you and we miss you very much, ALLA VI önskar även dig en underbar dag. Ha det äran Rocky!







/#9 & Skicka BK

tisdag 16 september 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 9

Majkens - Skicka BK 3-1 (1-0)

Lag: Axel, Ivar, Moa, Clement, Perry, Erik, Maja, Emil, Petter. 
Mål: Perry
Publik: Fridas syrra, Axels fru samt en kvinna med släpad hund. Jo, hon släpade den lille stackarn i kopplet över planen.
Fråga: (Vi börjar med bakgrundsinformation från hemliga men säkra källor: Ledningen har under säsongen internt uttryckt oro över inställningen i truppen...) Så, när vi står inför en av säsongens viktigaste matcher, en klassisk 6-poängare, då uppger Ledning #1 att hen "måste vila" (VILA??) inför nåt trivialt lopp, Ledning #2 väljer att stödja Europas enda helt abortförbjudande land med sitt turistkapital och Ledning #3 åker iväg och tar med sig förstekeepern till isolering i de norrländska skogarna. Frågan blir följaktligen: Ledningen, hur är det med inställningen egentligen?

Nåja. 
Ojämna Majkens 
skulle jämnas med marken 
på planen, det var planen.
Och det började ju lovande.
Majkens kapten var ensam på plats och värmde upp fram till kl 20:29:22 när hans lagkamrater hasade in och började presentera sig för varandra. De ställde för dagen upp i ett brokigt matchställ i ljusblått/grått/djurgårdsrandigt/pastellgrönt/cyan och började matchen rätt så darrigt. Vi kunde pressa högt, vinna boll tidigt och hade sen bra rull, passningarna satt där de skulle och vi låg rätt i positionerna. Vi hade dock som så ofta svårt att skapa de riktigt farliga målchanserna. 

I andra halvan 
av första halvan 
föll vi tillbaka lite grann, Majkens fick mer boll och kunde allt oftare komma i sina patenterade snabba omställningsanfall. Vi var dock stabila i det defensiva spelet och de hade liksom oss svårt att komma till giftiga avslut. De bollar som slank igenom togs tryggt om hand av Axel i målet. Majkens lyckades ändå gå till halvtidsvila i ledning tack vare ett mål från 9 meter (eller... 7? 8?? Det var en straff, ok?) efter en oturlig hands i Skickas straffområde. 

Det var trots underläget en positiv ton i halvtid, vi behövde bara komma tillbaka till spelet vi hade i inledningen, med rull på bollen och säkra pass, så skulle vi snart kunna vända på steken. 

Nu blev det tyvärr inte så. Andra halvlek tog vid där den första slutade, vi hade svårt att nagla oss fast i anfallen och förlorade en del onödiga bollar. Majkens gjorde ganska snart 2-0, undertecknad har dock (selektivt?) redan förträngt hur det gick till. Vad som däremot sent kommer glömmas är reduceringen, genom vilken come backande Perry gav Skicka nytt hopp. Maja och Clement kortpassade sig snyggt och successivt inåt längs kortlinjen efter en hörna, varpå den perfekt placerade Lönnis (internskämt, den som var där fattar...) på ett perfekt inspel bara behövde vinkla in bollen i öppet nät. I det här skedet lyckades vi till slut etablera lite press mot motståndarmålet och kvitteringsmålet hängde ett tag i luften. 

Men... Majkens har sina omställningar. Och när vi i matchens sista skälvande minuter låg på som hårdast lyckades de kontra in 
spiken i kistan, 
droppen i bägarn, 
bollen i målet, 
jävla skit.

Vi gjorde ingen dålig match. Men förlusten kändes onödig i det läge vi befinner oss. Det blev Majkens som hakade på tabelltoppen. Det blev Skicka BK som drogs närmare nedflyttningsplats. Nu har vi bara viktiga matcher kvar. 
Tagga nu! 
Forza Skicka!

/#12

lördag 13 september 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 8

Skicka BK - Bara Bajare DK 2-1 (1-0) 

Publik: Jessica, Liv. 
Lag: Fimp, Emil, Axel, Kim, John, Petter, Ivar, Tove, Moa, Petra, Paulina, Frida
Mål: Petra, Kim
Matchens spelare: Petra
Fråga: Visst var det sjukt jävla snygga mål som vi gjorde?

Bara Bajare är ett trevligt lag. Och det säger vi inte bara för att de är bajare utan också för att Korpen-generalen Teljfors spelar i laget. Närå, nu smörar vi bara. Men laget är hur som helst trevligt och matcherna är alltid jämna. Det är lite derby-känsla över det hela. 


Den här matchen var inget undantag. Vi var jävligt sugna på revansch efter vårens förlust (högst oklart hur vi kunde förlora, jag förstår ingenting). 
Som vanligt var platsen Bäckahagen och två ur ledningen var på plats hela 45 minuter innan match. Detta för att inspireras av småtjejerna som spelade innan oss. Vi fick sannerligen en lektion i äkta spelglädje, som vi givetvis tog med oss in i matchen sedan. 



Inledningen var jämn, båda lagen kände på varandra och det krigades en del på mitten (extra eloge till Kim som sprang säkert 3 mil under matchen). Vi var dock snäppet bättre - låg högt med laget, hade bra press och som vanligt bra bolltempo. Det första målet utser jag här och nu till årets mål: Petra får bollen på högerkanten, drar förbi en back (vilket jäkla löpsteg hon har hörrni) och ur en vinkel som egentligen är helt omöjlig SMÄLLER hon upp bollen i det bortre krysset. Ni vet den där klyschan om att det sjunger i nätet (eller hur det nu är)? Exakt så var det. Ett helt överjävligt skott helt enkelt. (Stolpkrysset för att vara mer precist. Målburen skakade och stolpen har sedan matchen behövt genomgå en långdragen reparering reds. anm.)




Vi gick till halvtid med 1-0 och det märktes att BB var stressade. I pausen talade vi, som vanligt vid ledning, om att vi skulle ta det lugnt, inte stressa upp oss och undvika att börja skrika till varandra i falsett. Det gick väl sisådär kan man säga. Men mer om det sedan. 
  För först kom vårt andra mål, gjort av Kim som lurade målvakten fullständigt med ett stenhårt, lågt skott från mittplan. (Målvakten sa efteråt att han blev lurad, det är inget jag hittar på.) Mycket snyggt. (Här har Tove blandat ihop denne Kims mål med det mål han gjorde föregående match, se denna matchrapport. Det som skedde var att denne Kim fick bollen utanför straffområdet i en ganska låst situation, något som löstes med en snabb suldragning med vänster fot, väl alldeles vid kanten av straffområdet stötte han på nästa försvarare och plockade då fram en två-fotare som därefter försatte honom i ett ypperligt skottläge, om man varit vänsterfotad. Hade man varit vänsterfotad så hade man siktat i målvaktens högra hörn eftersom det fanns mycket yta där. Denna Kim tänkte att han skulle försöka skjuta just där, men skottet gick istället till vänster på målvaktens sida, slickat vid stolpen som också denna gång fick sig en liten smäll, en smäll som gjorde att bollen gick rakt över till andra stolpen [den stolpe som Petra slaktat i första halvlek, ja vi bytte aldrig sida] och därefter in. Och ja, det var med vänsterfoten. Ett drömmål enligt honom själv och som han firade med en klassisk brolinsnurr. REDS. ANM.* )


Sedan inföll en period som är alltför bekant. Vi leder alltså med 2-0 och istället för att ta det lugnt, spela säkert, rulla boll så börjar vi stressa. Springa det snabbaste vi kan på jättesvåra ytor, tävla om vem som kan ta insparken under en sekund, peppa varandra med lite för höga röster osv. Och mycket riktigt straffade det sig när vi tappade markering i försvaret och en BB-spelare kunde fösa (det var alltså en usel träff) in bollen bredvid Fimpen. OBS ingen skugga över Fimpen, det var som sagt något av en hönsgård i eget straffområde under en period. 

Efter detta mål hördes kanske 67 st "Domarn, vad är tiden?". De sju minuter som återstod efter BBs mål kändes rätt långa, om jag ska vara ärlig. Även om BB inte fick någon egentlig chans lyckades inte heller vi riktigt samla ihop oss utan det blev mest långa bollar på ingenting från båda lagen. 

Matchen slutade 2-1 och det var en skön vinst. Vi var det bättre laget rakt igenom, men vi spelar onekligen bättre när vi inte stressar upp oss...
Författare: #3 Tove (Skrivandes vin-lullig från semestern i Malta)
Redaktör "reds anm" - Kim 

fredag 12 september 2014

Kändis i Skicka!

Som tur är så finns det också media som lyfter fram folk som har vettiga saker att säga. Som till exempel Östersundsposten som här har intervjuat vår egen #12 Emil Karlsson. Njut!


Dra åt helvete gubbjävel

Klicka här för att läsa Carlo Ancelottis idiotiska uttalande.
Du är officiellt på Skickas utelista numera. FÖR ALLTID.


onsdag 10 september 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 7

Skicka BK - Stockholm IAC 4-1 (0-1) 

Publik: Jessica, Carina (Jessicas mamma), Liv, Anna F, Karl-Johans kompis med oklart namn och som inte såg matchen + killen som misstänks vara Petras kille (namn även där - okänt). 
Lag: Fimp, Karl-Johan, Emil, Axel, Kim, Tove, Moa, Petra, Paulina, Frida
Mål: Kim, Paulina, Emil, Axel
Matchens spelare: Paulina
Fråga: Trodde verkligen Stockholm IAC att de skulle slå Skicka BK två gånger i rad?



I fotbollshistorieböckerna kan man finna att det totalt har skett tre sammandrabbningar, matcher, mellan Stockholm IAC och Skicka BK. Den första gången, under Olympic Day-cupen på Hägerstensåsens BP, blev slutresultatet 0-0 efter en rakt igenom osportsligt och oskön match av de förstnämnda. Den andra gången var i fjolårets preimärmatch där vi välkomnade dem till Division 1 Söder med en lektion i fotboll på en grusplan utan varken linjer eller mål med nät, en lektion som slutade med en glasklar 2-0-seger till Skicka. Den tredje gången lagen har möts var också under fjolårets säsong och precis när säsongen hade börjat om. I en mycket märklig match, där planen förmodligen till hälften bestod av vatten, så lyckades vi tappa en 1-0 ledning till en 1-2-förlust. Som ofta förde vi spelet, kom till många bra avslut, men lyckades inte med att "close the deal" så att säga. Istället fick de dels ett straffmål, efter ruff och allmänt stök i straffområdet ifrån den annars mycket snälla Ivar, samt en lång boll som studsade över både vår siste back och vår siste målis. Något som definitivt inte skulle hänga på konstgräs. Enligt Korpen själva så har Skarpnäcks BP2 riktigt bra grus för fotboll men de nämnde aldrig att det är världens mest bollstudsvänligaste plan. Med andra ord så kom studsarna som en chock. Vi blev också chockade över förlusten och lovade oss själva att något aldrig liknande ska kunna ske igen. 

Sagt och gjort. Ungefär 1 år senare var det alltså dags igen. Denna gång skedde mötet på den något onormalt korta 7-mannaplanen som finns i Sätra. Planen är nästan mer kvadratisk än vad den är rektangulär (klar överdrift, men ganska kul om man föreställer sig en helt kvadratisk plan) och självklart var det upplagt för SM i kortpassningar av Skicka. Vi spelade till en början lugnt och metodiskt, vi lät bollen göra jobbet och rörde oss både smart och effektivt. Vi kom tidigt till avslut men var väl egentligen aldrig riktigt nära ett mål under matchens första 10 minuter. IAC var otvetydigt tillbakapressade och stressade, dels av vårt rull, dels av vår höga press. Trots detta, och trots att IAC egentligen aldrig var nära mål, så dök de plötsligt upp en riktig jävla bazoka ifrån ingenstans. En bazoka som senare visade sig vara skjuten ur IAC:s läger, mitt på vår planhalva, på halvvolley rakt upp i nättaket. För hårt för Fimpen skulle få fingrarna på. Klart tagna av det oväntade i matchbilden försökte vi få en snabb kvittering, något som istället resulterade att vi endast blev mer stressade. 

Halvtidsvilan var behövlig, vi behövde samla oss, sansa oss, skärpa oss, höra att vi var det bättre laget, att vi rullar ut dem och att vi kommer att göra mål. 



När alla väl hade förstått att det var så blev vi lugna igen. Andra halvlek började likt den första, vi satte fart och press och nu dröjde det inte länge innan kvitteringen kom. 1-1 skedde genom ett snabbt uppspel från backplats, till mitten, där #9 drev bollen kort några meter och därefter klippte till ett hårt och lågt skott, långt ifrån, som gick alldeles precis innanför den vänstra stolpen. Lättnaden var stor och vi fortsatte mala på direkt. Inte långt efter, i en sekvens där vi hade haft bollen i och runt deras straffområde i en längre period (på säkert några minuter) så kom det tills slut en lucka. Denna lucka var inte Paulina sen med att utnyttja då en fint inspelad boll från kanten resulterade i en skottchans alldeles utanför straffområdet. Det som skedde var att bollen snabbt lades till rätta och därefter sköts stenhårt upp i nättaket. Allting gick väldigt snabbt och det var ett majestätiskt snyggt mål. Ett mål som Palle verkligen har arbetat sig till, dels genom denna match, som hon var briljant rakt igenom med vassa löpningar och spelförståelse men även genom de tidigare matcherna hon gjort utan att ha fått rejäl utdelning. 2-1 öppnade upp för ännu mer skönfotboll och bara några minuter efter 2-1-målet lyckades vi kontra snabbt efter en hörna. Fimpen var snabbt uppmärksam på att vi var två stycken som stack, snabbt som fan i samma skede som hörnan blev "vår", något som försatte #9 i ett friläge, dock med ryggen vänd mot målvakten - men vad gör det när #12 Emil Karlsson kommer älgandes mitt i straffområdet. Ett klassiskt NHL 95 (SNES) - mål, snett in bakåt BAM. 3-1. 4-1 var en ren njutning, en delikatess, ett konstverk signerat ett av årets andra nykomlingar (Palle är är den andra som åsyftas här, alltså inte Emil, ånej) Axel som Zlatan-inspirerat skarvklackade in ett inspel från kanten bakom målvakten. Vad som är anmärkningsvärt med detta nummer är att Zlatans skarvklack mot Estland ännu inte hade ägt rum. Med andra ord har vi stor anledning att tro att det är själva Zlatan som har kopierat Axel och inte vice versa alternativt att Axel har sett in i framtiden och hämtade sin inspiration därifrån. 


eller

??

4-1 blev alltså slutresultatet. Man kan kort och gott konstatera att vi ägde Stockholm IAC.
En mycket stark insats på det hela taget och definitivt ett styrkebesked som lovar gott inför fortsättningen av höstsäsongen. Skicka vill också rikta ett stort tack till Karl-Johan som har hoppat in och hjälpt till med bemanningen när merparten av lagets alla ca 12 killar inte har kunnat dyka upp. En frånvaro som har varit både oroväckande och anmärkningsvärd. Vad kan om möjligt vara viktigare än Skicka BK? 


//#9

torsdag 28 augusti 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 6

ÖISARNA - SKICKA BK 3-1 (2-0) 
Lag: Fimpen, Axel, Kim, Clement, Karl-Johan, Tove, Palle, Moa, Frida
Mål: Axel
Matchens lirare: Axel

Höstpremiär. 
Efter två månaders väntan är nu över och Skickas Höstpremiär var nu i antågande. Innan matchen var det en del bortfall vilket resulterade ett nyförvärv, Moa (reds. anm) som gjorde starkt intryck på planen. Räknar genast med ledningen förlänger med henne. Dåså, matchen börjar lite avvaktande där Öisarna visar tyngd men Skicka står upp bra och spelar smart såsom vi alltid gör i slutskedet av matchen, fast denna gång i början.
 Öisarna tar oturligen ledningen genom en fast situation där vi nickar ut bollen och någon random kille drar till bakom en skymd Fimpen. Vi tuggar på, tappar lite intisitet och Öisarna har bara fysiken att stå upp med. 



Andra halvek börjar lite avvaktande igen från vår sida men vi tar tag i vårt spel och skapar en del chanser. Undertecknad missade öppet mål pågrund stress och målvakten tog resten genom små förflyttningar eftersom han var välvuxen. Två noll kommer via långt skott där vår annars eminenta kapten missbedömde bollbanans höjd och den slank under hennes fot i bortre gaveln. Vi fortsätter pressa Öisarna och visar mod, bra inställning som inte deppar ihop, men tyvärr får Öisarna in ett tredje mål på frispark, skarv utan chans för Fimpen. Inte mkt kvar av matchen och vi kämpar ända in i kaklet och efter mkt om och men gör Axel vårt tröstmål vilket blir slutresultatet 3-1 Öisarna. 

Vill ge beröm till nyförvärvet Moa som med bravur visade att vi har ytterligare alternativ till backen och inte gav upp i första taget. Vinst nästa match och vi kan ta topplacering i år eftersom vi har spelet och vi är dem bästa spelförande mix korpenlaget. Vi har aldrig blivit utspelade. Väl mött Nästa torsdag Skicka BK.

#86 Clemenet

måndag 23 juni 2014

ELITETTAN SÖDER OMGÅNG 5

EN MIX AV STOCKHOLMS BÄSTA - SKICKA BK 1-1
Lag: Fimpen, Ivar, Tove, Petra, Lovisa, Tove E, Kim, Stefan, John, Clement, Petter
Mål: Stefan
Matchens lirare: Fimpen






Den nyblivna pappan Fimpen stod i mål, den nyblivna mamman Jessica stod i närheten av planen och den nyblivna människan Liv fick uppleva en jämn match på Farstas bästa konstgräsplan.

Motståndet stod En mix av Stockholms bästa för, och jag tror att namnet inte är ironiskt utan att de faktiskt vill vara Stockholms bästa mixlag. De har en bit kvar, men har helt klart potential (så nobelt av mig att berömma motståndarlaget – jämför gärna med förra matchreferatetet då motståndarna mer eller mindre hånades pga sitt lagnamn, skämmes Kim!). 

Hur som helst. Mixen rörde sig bra över planen och hade några starka kort, framför allt några personer på mitten och en bollsäker person på vänsterkanten. Skicka blev lite ställda över deras rörlighet och att de alltid tycktes vara tre i anfallet, men med Fimpen i målet styrdes försvaret med järnhand.
Första målet kom snabbt i första halvlek – vår egen Farstahjälte Stefan klev fram efter cirka fyra minuter och drog på ett skott som målvakten (som enligt ”säkra källor” spelar i Bajens pojklag till vardags!?) styrde in.
Skicka jublade men glädjen blev kortvarig. Strax efter vårt mål kom en Mix-kille fri på kanten och slog en snett-inåt-bakåt-passning som en framrusande Mixare enkelt kunde bredsida in. Miss i markering, brist på kommunikation och 1-1 var ett faktum.

Det resultatet stod sig genom hela matchen och hade vi inte haft Fimpen i mål hade det nog sett annorlunda ut. Vi spelade bra, matchen var jämn, men Mixarna hade en del farliga skott och Fimpen for runt i målet som en akrobat hämtad från en Buster-tidning. Och detta trots att hans nya lilla dotter låg vid sidan av planen (i Jessicas famn, inte på marken) och skrek lite från och till. Jag tror att hon försökte skrika att vi skulle förvalta bollen och spela mer aggressivt och sätta snabb press men det är något oklart.
Även Skicka hade några fina chanser, men i vanlig ordning är vi lite bättre på att spela fram bollen än att sätta den i mål.

Nu vill jag på inget sätt låta negativ, vi gjorde en bra match och kände oss nöjda på tunnelbanan (och i bilen) hem. Men inför hösten måste vi sätta hårdare, snabbare press, vara mer aggressiva och TYDLIGA samt vara lite skarpare när vi närmar oss målet.
Vi går till sommaruppehåll som ett mittenlag, med två vinster, två förluster och en oavgjord. Vi har gjort lika många mål som vi har släppt in (10). Vi minns alla hur det gick förra året – då krossade vi allt och alla under hösten, och jag ser ingen anledning till att det inte kommer bli likadant i år.

Vi ses på cupen den 6 juli! Då ska vi INTE åka ut på straffar och vi ska INTE vara bakfulla.

onsdag 11 juni 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 4

Skicka BK - Smurfarna 4-1 (2-0) 

Publik: Stefans nuvarande, kommande och "gamla", familj.
Lag: Axel, Ivar, Tove, Paulina, Frida, Johan, Kim, Stefan. 
Mål: Johan 2, Stefan, Kim
Matchens spelare: Axel
Fråga: Drabbades Smurfarna av "Gargamel"-effekten tro?

 

Smurfarna är nykomlingar i årets Elitetta (Skicka BK hälsar er hjärtligt välkomna) och just därför tänkte jag inleda omgång fyras matchrapport med en kort bakgrundshistoria.

Smurfarna kommer ursprungligen ifrån Beligen, de är samtliga blå till färgen och har ofta vita mössor. Ofta blir de inte mer än omkring tre äpplen höga. 
  Var och en av smurfarna har ett eget hus i Det Glömda Landet, där de bor. Den smurfska arkitekturen hämtar inspiration från svampars form och utseende. 
  Smurfarna älskar hallonsaft och sarsaparill (en fröväxt) och deras arbete består främst i ett brobygge över den stora smurf-floden som aldrig verkar blir klart. Den enda människan som bor i det Glömda Landet är en alkemist som heter Gargamel. Han har en katt som heter Azrael och tillsammans är de smurfarnas antagonister.

Ni kanske tycker det är märkligt att Elitettan har ett lag som inte är människor men som vi alla vet så handlar fotboll alltid om att vara bäst och om det nu var så att Smurfarna kvalificerat sig till 2014 års upplaga av Elitettan så gäller det bara att acceptera det. Ledningen accepterade tidigt detta, men vi är ju professionella och vi förespråkar öppenhet, mångfald och historievärldar.

Matchen då? Jo här ska ni få höra.

Mellan lägenheterna med de fräscha balkongerna, och mitt ibland Farstamyggens aggressiva förortssommarlovshäng, så gjorde den f.d Frösö Torino-målvakten Axel Lindgren sin matchdebut för Skicka BK. Och vilken debut...(mer om det senare). Matchöppningen var Skickas, helt klart, inte att vi hade så mycket boll men vid de stunder vi inte hade boll så försvarade vi oss säkert. Vi rullade även boll, och det sakta och metodiskt, vilket ofta brukar resultera i att vi dels kommer till avslut så småningom och dels att vi tar över bollinnehavet successivt. Detta hände. Redan efter några minuter hade vi våra första målchanser efter ett, minst sagt, desorienterat smurfförsvar som var ute på villovägar (åtminstone stundtals). Och när väl Stefan fått målvittring så vet vi ju alla att målet också kommer snart därefter. Sagt och gjort, 1-0 sköts in av Stefan då han tog returen på sitt första skott. Värt att notera: det var med vänstern (Väl?). Vi fortsätte med övertaget men släppte då och då till så att Smurfarna fick komma till skottläge, som vanligt brast det i pressen någonstans på mittfältet, vilket resulterade i att Smurfarna flera gånger kunde stå och ladda ostört. Axel ställdes här på prov ganska tidigt men visade stor rutin redan från sitt första ingripande från en Smurfattack. 2-0 skedde inte allt för långt efter, denna gång var det Johan som var framme, dessvärre har ledningen total kollektiv blackout och ingen minns vad som hände. Men bra jobbat Johan. Riktigt starkt. 

2-0 stod sig till halvtid och vi gick alltså till pausvila med bra stämning och bra snack. Vi konstaterade att det var vår match, att Smurfarna var trötta och att vi borde kunna utnyttja det mer. 



Smurfarna hade dock andra smurfplaner och lade i en sista växel i början av andra. De smurfade sig snabbt fram till en del farliga avslut varav Axel vid flera tillfällen radade upp tv-räddning efter tv-räddning. Alldeles efter en av räddningarna så var han snabb att uppmärksamma att hela Smurflaget låg högt (kanske hade de fastnat i gräset) och kastade därför en lång hård boll, som försatte  den numera (relativt) blixtsnabbe #9 i ett friläge. Chockerande nog träffade skottet, från den enorma skottansatsen, mål och gick in innan målvakten hann säga Smurfen Ravelli. 3-0!

Vårt tredje mål följdes dock upp av en snabb reducering efter ett mycket skickligt anfall ifrån Smurftaco Svensson och Kenneth Smurfersson. 3-1. 



Reduceringen gav Skicka darrande ben i några minuter innan Johan kunde trycka in 4-1 framför ett  mycket passivt smurfförsvar. Sett genom hela matchen så skulle vi säkert kunna ha gjort 8 mål, deras målvakt var dock stundtals grym och även flera delar i laget har potential. 

Extra cred till Tove, comebackande Frida samt Palle som alla tre spelade hela matchen utan att visa något som helst tecken på trötthet. Extremt bra löpning på kanterna! Även extra cred till Axel som förutom sitt i princip prickfria målvaktsingripande även stod för bra snack och allmän antismurf-vibe.

Skicka parkerar för tillfället på en 5:e plats i en mycket kompakt och tight tabell, med två vinster och två förluster. I morgon är det dags igen i en riktigt sexpoängsmatch där vi tar oss an "En mix av Stockholms bästa" (märkligt namn eftersom Skicka BK är just vad de försöker uttrycka - en mix av Stockholms bästa) på Västboda IP. Köp biljett i tid! Det kommer att bli fullt. Så klart. 

/
#9



lördag 31 maj 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 3

SKICKA BK - RÅGSVED NOSTRA 3-5 (1-3) 

Publik: Orten
Lagledning: Jessica + Liv
Lag: Fimpen, Ivar, Tove, Paulina, Perry, Petra, Emil, Kim, Stefan, John
Mål: Stefan, Ivar, Emil
Matchens lirare: Ivar (mål och attityd)
Fråga: Nej?

Ronaldo (alltså den äkta Ronaldo, tv-spelstjockisen Luis Nasario De Lima, och inte magrutsfjant-Christian[o} ) lär en gång ha sagt "Vi förlorade för att vi inte vann". Sug på den meningen ett tag...

Vi skulle nämligen vilja applicera detta citat även på Skicka BK:s katastrofmatch mot Rågsved Nostra (eller var det Drogsved Rasta?). Ty bollen är rund, domarn är neutral, planen är symmetrisk å rättvis åt båda hållen och Skicka BK är bättre än Rågsved Nostra. Allt detta är vedertagna sanningar. Det är som att ifrågasätta Newton eller Tommy Svenssons laguttagningar 94, det gör man inte - det ska man inte behöva göra. Men på något sätt slutade alltså årets tredje match med en förlust, vår andra för säsongen, och vi kommer att ägna detta utrymme i the world-wide-web till att försöka bena ut vad det var som gick fel. 

Resultatet blev alltså 3-5 och vi kan först och främst, återigen, konstatera att vi hade publiken med oss och hade de uttryckte att det var märkligt att "de gröna inte vinner - de är ju bättre". Dessvärre hade vi inte spelet med oss. Vi hade i alla fall inte hela spelet med oss. Laget blev återigen för långt, stundtals kom vi upp i vårt spel, något som närmst kan liknas vid totalfotboll och där vi efter väggspelsbokens alla regler spelar runt våra motståndare, men den största delen av matchen var det faktiskt vi som fick jaga boll eller försöka täcka skott. 

Rågsved Nostra hade en spelidé, en idé som känns väldigt gruskorpen: långbollar ut på kanterna till någon snabb, snett in bakåt till någon med en riktig jävla bazoka + en människa framför målis = 5 mål av deras 7 skott på mål (typ). Det kan handla om att vi tycker detta sätt att spela fotboll på är så sjukt trist, och att vi inte anpassar oss, men faktum kvarstår - vi förlorade matchen. Dock så tror jag inte att vi ska anpassa oss helt efter motståndarlagens spel, vi ska självklart vara medvetna om det men jag tror att vi främst ska koncentrera oss på att hitta vårt eget spel även på match. Skicka BK:s medieavdelning kan här presentera unik insider-information från ledningsgruppen som på något sätt har läckt ut till diverse media. Bilden är alltså en så kallad screenshot från ledningena interna och kolossalt slutna facebookgrupp (OBS inte att förväxla med ledningens kolossalt slutna Imessagegrupp). 



Det tankar som uttrycks på screenshotten är bland andra att vi inte lyckas överföra det briljanta spel vi har på träningar till match, att laget är för långt, att de alternativ som finns på träning sällan dyker upp på match. Att det snarare handlar om det än rädsla/nervositet för motståndarlaget. Det spekuleras även om att det här "ta det lugnt"-mantrat har gått för långt. Jag menar, hur jävla lugnt ska vi egentligen ta det. Konversationen säger också att detta mantra kanske måste bytas ut mot ett "krymp laget"-mantra, ett mantra som kanske skulle göra att våra olika lagdelar följer med varandra runt om på planen, så att alla de alternativ som vi ger varandra på träningen även dyker upp på match. Nu finns det ju så klart skillnader då vår träningsplan är klart mindre än matchplanerna men det kan mycket väl ligga något i detta resonemang. I fall detta är svaret på vår fråga angående vad det är som inte har fungerat i år så kommer det att krävas att vi, samtliga, springer mycket mer. Och just det här med löpbandet var något som diskuterades i den bil två av ledningens personer åkte i på vägen hem från den senaste matchen där nr x uttryckte att "i fjol gav vi inte våra motståndare ens en sekund att andas. Det var bara rakt på i varje situation. Och ja fan, motståndarna blev rädda, alla lag blev nervösa". Detta citat (kan vara modifierat) är också tänkvärt, inställningen är generellt sett slappare i år. Inte konstigt om vi har tagit oss vatten över huvudet efter fjolårets säsong men i sådana fall är det dags att dra på sig våtdräkten nu och simma ur det där jävla vattnet. Nu låter det kanske som att vi inte hade något som helst att komma med, det hade vi så klart. Vi hade kunnat göra fler än fem mål på alla våra chanser men vi blev för ivriga nära mål eller helt enkelt missade uppenbara lägen som öppet mål. Det var dock inte dessa bilder som präglade vår efter-match-analys, utan just det faktum att vi inte lyckades spela som vi brukar. Men, vi har det på träningarna, kom och titta en gång och du kommer aldrig någonsin vilja titta på annan fotboll, och det kommer att komma på matcherna. Vi måste bara ge det tid. 

Serien känns för övrigt riktigt öppen i år, hittills, vilket känns både spännande och som en möjlighet för oss. 

Nu lite kort om matchen:
Det var grinigt. Det blev två utvisningar. Det pratades om (främst från Nostras sida) att vi avsiktligt gick in för att skada dem (ja för det låter ju som Skicka BK), det blev feta kapningar på fötterna, en fist i ansiktet, en lårkaka och i övrigt hög krigsnivå. Fotbollsmässigt gjorde Emil det snyggaste målet, Ivar det roligaste och Stefan det målskyttigaste. 

fredag 16 maj 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 2



                                   
SKICKA BK - MAJKENS 2-1
Mål: Stefan 2.
Laget: Coach Jessica, Fimpen, Erik, Tove, John, Lovisa, Emil, Petra, Clement, Amanda, Stefan, Jocke, Charlotte.
Publik: Hammarby IF P -07 och Anna Å.
Fråga: 1) Hur går kontraktsförhandlingarna? (Se nedan.) 
2) Hur länge är det möjligt att knipa, Jessica? Till sommaruppehållet?


En viss Skickabebis verkar trivas i en viss kaptensmage. Eller har hen redan ett Skickahjärta och ställde upp för att möjliggöra Fimpens deltagande i torsdagens drabbning genom att kämpa sig kvar ett tag till? Oavsett vilket, så medförde dröjsmålet att vi hade inte mindre än två nytillskott bland utespelarna - Jocke (inringd som målvakt) och Jockes andra hälft Charlotte (inringd i tjejkris).

Matchuppladdningen var uppsluppen, den nya arenan gjorde att vissa hade svårt att hitta och laget trillade in lite eftersom efter diverse strapatser genom förorten... Känslan var på det stora hela mer positiv och mindre nervös än inför premiären. Det ovanligt mjuka underlaget kommenterades av flera personer under uppvärmningen, något som kom att ha betydelse vid matchens första mål.

Det såg tryggt ut till en början. Vi hade övertag i bollinnehav (59% mot Majkens 41% i första halvlek) men hade svårt att hitta de solklara målchanserna. De farligaste bestod av en hård diagonalboll genom straffområdet som Amanda (överraskande snabbt åter efter skada tack vare disciplinerad rehab) sånär kunde få en tå på vid bortre stolpen och Lovisas inspel från kortlinjen längs marken som nästan fumlades in av deras målvakt.

Majkens hade inte mycket. Trots att de är ett spelskickligt lag när de håller bollen på gräset så fokuserade de på långa bollar, från målvakt till forward, oftast helt utan andravåg. Vår backlinje var mycket stabil och kunde styra undan det mesta med bra positionsspel och resoluta ingripanden. Särskilda eloger till Erik på ny position (såg ut som om han aldrig gjort annat än legat i rygg på forward) och Charlotte (1. lättnaden! när hon inför match säger att hon helst spelar back, och 2. gör det med sånt fighterhjärta att man kunde tro att hon varit Skicka trogen sedan knattespel).

MEN! (Så klart...) En av tjongbollarna från målvakten fick en oväntat uppbromsande studs i det mjuka underlaget och när det, vid det enda tillfället i matchen, uppstod en viss obeslutsamhet mellan backlinje och målvakt kunde Majkare få en fot emellan och... halvlobba(?) in bollen. 0-1.

I halvtid dryftades att vi skulle försöka komma till fler avslut utifrån och att vi varit lite tidiga med att slå den långa bollen. Som egen reflektion vill jag tillägga att det senare väl får antas bero på, återigen, för stora avstånd mellan lagdelarna. (Vi körde naturligtvis mantrat "ingen stress" också, men that goes without saying hädanefter, va?)

Andra halvlek såg till en början ganska mycket ut som den första, men spelet blev med tiden allt mer böljande. Majkens blev giftigare i sina uppstickare (när bollen låg på marken) och de hade bl.a. en stolpträff. Vi kom dock också till allt farligare lägen och den växande oron i motståndarlaget kunde tydligt höras i snacket. Till slut gav det också utdelning när Stefan kunde trycka in en volley bakom utrusande målvakt efter lite flipperspel. Välförtjänt kvittering.

Inte många minuter senare fick vi en hörna från höger där Stefan mötte och fick den korta bollen. Han utmanade sig därifrån upp emot straffområdeslinjen och avlossade där en rapp och stenhård tåpaj, rätt upp i närmsta kryddhylla. 2-1 med 6 minuter kvar.

Matchen avslutades med ett fortsatt böljande spel när Majkens jagade kvittering. Det var dock vi som var närmast ytterligare mål i våra kontringar då Majkens var de som drabbades hårdast av slutstressen medan vårt försvar säkert och beslutsamt kunde avstyra.

Hela henskapet går från matchen med väl godkänt och det var egentligen aldrig något snack om att vi var det bättre laget, dock var det med en väldig lättnad som slutsignalen ljöd. Inte minst eftersom vi nu fick ett kvitto på att vi även denna säsong ska vara med och fightas i toppen, något som inte var helt givet efter den lite darriga premiären.

Säkra källor säger oss för övrigt att det efter matchen påbörjats förhandlingar mellan Skickaledningen och Charlotte (fn free agent), ev ska ett färdigt kontraktsförslag redan ha lämnats. Spännande tider, nu är det med tillförsikt en blickar mot fortsättningen av säsongen!

Forza Skicka!
/#12