tisdag 27 augusti 2013

Tour de gröna linjen med omnejd - Etapp 5

Tour de gröna linjen med omnejd - Etapp 5

Skicka BK - Majkens 0-2 (0-0)


Mål: -

Lag: Stefan, Jessica, Perry, Emil, Fimpen, Kim, Clement, Amanda, Obbe

Ledarstab: -

Publik: Anna och Annas kompis

Fråga: Vill vi lyckas i serien kanske vi på träning måste stå emot frestelsen i en ledig konstgräsyta?


Planen låg nykrattad, linjerna var kritade(!) och solen sken. Matchuppladdningen var (som vanligt nu på sistone) avslappnad, och våra motståndare fyllde precis laget sisådär 10 sekunder före avspark med sin sjunde spelare. Så långt fanns en väldigt bra känsla inom laget, det här var en match vi skulle ta!


Den positiva känslan fanns med oss in i matchen, vi hade ett övertygande bollinnehav under hela första halvlek. Vi var taggade, spelade vårt spel och kände oss säkra på att målen kommer. Vi hade dock förtvivlat svårt att skapa några riktiga målchanser, det där passningsspelet som vi vanligtvis behärskar så bra stämde inte riktigt i den sista tredjedelen. Passningarna rann ofta förbi eller studsade över oss. Våra avslut bestod främst i skott utifrån och det är tveksamt om vi hade något enda innanför målramen i den första halvleken? Majkens stack upp enstaka gånger och stod faktiskt för de två hetaste chanserna, men även hos dem rann bollen förbi avslutaren i de avgörande lägena.


I halvtid handlade snacket Å.T.E.R.I.G.E.N. om att ta det lugnt med bollen, "vi har mer tid än vad vi tror", spela enkla korta passningar, yada yada, you know the drill… Lik förbannat lyckas Majkens jämna ut bollinnehavet till den andra halvleken. Det är inget skönspel vi bjuder på, bollarna studsar och far, och målchanserna är lätträknade. Känslan av kalldusch är påtaglig när ett hungrigare Majkens i en kontring gör 0-1, ett anfall där vi var tvåa på både första-, andra- och tredjeboll. Vi stod på hälarna, hamnade på mellanhand, och det straffade sig direkt.


Känslan var ändå fortsatt försiktigt positiv. Målet kom relativt tidigt i halvleken, än fanns gott om tid. Och trummade vi bara på så måste väl målet komma till slut? 


Om nu första målet hade känslan av en kalldusch så kom 0-2 några minuter senare som ett jävla halvtimmeslångt isvaksbad UTAN efterföljande bastu. En förlupen boll, ett slumpartat friläge, ett säkert avslut. Tack och god natt.


Alltså, två mål och fortfarande halva halvleken kvar, sjukare saker har hänt. Men redan med 10 minuter kvar blev spelet väldigt stressat. Vi började tjånga och gissade vad som hände med de bollarna, om de runnit och studsat ifrån oss tidigare… Chanserna uteblev naturligtvis. Matchen igenom spelade vi vår konstgräsfotboll utan framgång mot ett Majkens som utan avbytare spelade klokt och tog vara på sina lägen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar