OS i mixfotboll - Skicka BK 4:a.
Mål: Erik 2, Emil 2, Perry, Elin.
Höjdpunkt 1: Drömmålet.
Höjdpunkt 2: Pastasalladen från Anders och Annas fest.
Höjdpunkt 3: Tv-räddningar signerade M. Eriksson.
Höjdpunkt 4: Bakishänget.
Fråga: Kommer vi någonsin att ta en medalj?
De olympiska spelen.
En anrik tradition vars ursprung kan härledas ända bak till år 776 före kristus i Olympia, antikens Grekland. Sedan dess har den olympiska facklan färdats från kontinent till kontinent, över hav och land, stad och by. Idag kom den lite oväntat till Hägerstensåsens BP och Olympic Day i Västertorp. Mixcup på agendan och självklart var Skicka anmälda, (Cred till Rocky).
Ni ska inte tro att detta är lätt. Det är aldrig lätt att skriva ett matchreferat, det vet ni om som prövat. Med sorgen menar jag inte att jag har blivit sårad eller slagen, nej nej det är inte så. Jag råkade bara se medaljerna (och pokalen) vi kunde ha fått på vägen hem och det var som att bli sparkad på liggandes. Nu gick jag ju visserligen självmant fram till medaljbordet men jag kunde aldrig föreställa mig hur vasst dess fagra skimmer skulle skära i mina söndergråtna pojkögon.
13.30 var det samling och dagen till ära var det ingen av Skicka BKs 13 spelare som hade avstått alkohol kvällen innan. INGEN.
Det var med andra ord tunga steg, tunga själar och 13 sälar (rim) som klev ut på det perfekt vildvuxna plastgräset.
Efter att ha halvt sovit oss igenom den första matchen mot Bosön FF, där vi på något sätt fick med oss en pinne 0-0, så var match två, tre och fyra riktigt välspelade av oss (för att förstå vad jag menar då kan du läsa etapp 10 eller 11 av etapprapporteringen) Den andra matchen var mot AC Milan, även slutade 0-0. Den tredje matchen var mot turneringens osoftaste lag, Smurfarna. Här snackar vi alfahanar och alfahonar i oskön symmetri. Var det inte fult spel så var det fult snack. Äldre som vi är (antar jag) visade vi rutin och fokuserade på vårt spel. Och hur vi sen gjorde det! Årets Skickamål 2012 gjordes med stor sannolikhet under denna match. Emil kom in med fart i straffområdet efter att ha väggat sig fram (genom Perry? där han sedan serverade Erik som klackade bollen på en touch mellan sina och målvaktens ben. Målet var helt sjukt snyggt, det finns liksom inte ord, men för att få ett hum kan ni klicka HÄR för att förstå vad jag menar. Efter detta var ribban satt och vi spelade som att vi redan att tagit hem OS-guldet till Skickas kvarter (grusplanen bredvid). 2-0 slutade matchen.
Den fjärde matchen var mot ett gäng vi efter matchen pratade ner ganska rejält. Peaken av nerpratandet var när två av deras tjejer (vi hade ingen aning om vilka de var) hade tagit sig in i vårt omklädningsrum för att låna toaletten. Vi körde på som fan om hur lätt vi skulle köra över dem och gud vet vad vi sade, jag tror det var halvtaskiga saker, ända tills en av tjejerna säger att hon är med i laget. Skicka BK skrattade/skämdes i grupp under en lång tid. Hur som helst, detta lag, som vi pratade ner var fan turneringens mest sympatiska lag (de hette Herkes tror jag). Vi hade ju sedan matchen tidigare precis kommit in i vår superultraextratoppform och rullade ut dem efter noter. Trots denna förnedring, och lektion i mixfotboll, så har de hjärta att berömma oss och uttrycka förvåning över hur bra vi var. Dessutom skrek de aldrig de här osköna orden och hade den här osköna attityden som var Smurfarnas melodi. Jag tror helt enkelt att detta gäng var lite mer trygga i sig själv än Smurfarna. 2-0 slutade matchen.
Gruppspelets sista match var mot värdnationen Västertorps BK. Vid det här laget var dem tillsammans med oss, de enda obesegrade i turneringen. Det blev en riktigt fysisk och tung match som tyvärr slutade med en bitter 0-1-förlust. Skulle inte säga att de var bättre än oss, men vi var absolut inte bättre än dem heller. (eh, va?).
Enligt Linus och Emil vann vi iaf gruppspelet.
(VARFÖR KUNDE INTE TURNERINGSJÄVLEN VARA SLUT HÄR FÖR!?).
Eller så vann vi inte, då kom vi två men det hade också räckt till medalj.
(VARFÖR KUNDE INTE TURNERINGSJÄVLEN VARA SLUT HÄR FÖR!?).
Ångest.
Semifinal mot Bosön FF och vi blev tidigt pressade och tillbakatryckta. Efter fem matcher var visserligen den mesta av alkoholen ur kroppen men istället var det benen som gav vika. Vi var trötta. Efter drygt halva matchen gjorde de helt rättvist 0-1. Vi krigade oss tillbaka i matchen och fick några väldigt fina kvitteringsschanser innan vi slutligen lyckades dunka in 1-1. Återigen ett mycket vackert mål signerat vallasonen Erik. 1-1 ledde till straffar. Ni som kan er Skickahistoria vet hur det går när Skicka skall vara med i straffsparksläggning. Inget var annorlunda nu.
Bronsmatch och dags för ny match mot VBK.
Vad finns det att säga om denna match? Inte mycket, inget lag hade någon särskild ambition eller drivkraft. Särskilt inte vi. Inte blev det bättre av att Smurfarnas attityd verkade ha smittat av sig på detta gäng också där flera i laget hade en allmänt oskön attityd på och utanför planen. Jubel och applåder när två av våra spelare sprang ihop (och tog sig för sina huvuden) var ett exempel. Eftersom vi haft flera liknande incidenter, hjärnskakningar etc med Skicka under årens gång kände jag att jag var tvungen att markera. Jag kastade en spell på dem och de blev grodor. VBK vann matchen med 1-0 och fjärdeplatsen var ett faktum. Ett bittert jävla faktum.
Eftersom vi slog Herkes (eller vad det nu kan ha heta för fyndigt) så är vi dock moraliska segrare av cupen. Vi kan väl säga att vi nöjde oss där helt enkelt.
Så lätt är det dock tyvärr inte. Det känns tungt att vi inte lyckades kliva upp på den där pallen denna gång heller, trots att det gick så bra i början. Jag ställer mig frågan: kommer vi någonsin att ta en medalj? Har vi kanske en evig förbannelse som vilar över oss? (Varför då i sådana fall?) Är det för att vi hoppade direkt från divison 5 till 2? Snälla gud, det var inte vårt beslut, det var Henke T på Korpenkontorets. Eller var det dålig kharma för att vi pratade ner motståndarlaget när de själva var närvarande? Jag vet då inte jag.
En sak vet jag dock. Hade vi vunnit en medalj hade jag burit den stolt hela veckan. Jag hade burit den på jobbet, på gymmet, på puben och på operan. På mataffären, på löprundan och hemma i soffan. Istället får jag nu bära tomheten. Avsaknaden av en tyngd mot mitt bröst.
Men nu har Skicka BK ändå tur. Det är nämligen så att jag har haft en liten egen tävling här idag och det gick så bra för alla er att ni alla vann! Tävlingen heter bäst lagkamrater och bäst korpenlag i världen. Ni får guldmedalj av mig. Ni är så grymma allihopa.
Jag älskar er Skicka.
Ett hederspris, en hedersmedalj för största hjärta i denna hårda och grymma mixvärld.
#9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar