fredag 7 september 2012

Giro de Hökarängens BP etapp 9 + 10


Prolog:
Först och främst vill vi passa på att be om ursäkt för den gravt undermåliga matchrapporteringen, samt hur bloggen
har skötts generellt, sen höstsäsongen drog i gång. Våra sommarpraktikanter har fått IG och indragen lön. Vi kommer aldrig mer igen
att rekrytera via arbetsförmedlingen. Nu när bloggen inte varit Skickas främsta informationskanal utåt har istället kansliet blivit nedringt
av undrande fans som ej varit på matcherna eller dryga journalister som pressat oss på information om höstens
tuffa öppning. "Är det ett medvetet val att ligga lågt utåt sett?", "Är det för stor press på spelarna?" eller "Va fan händz?" är några av de frågor vi till sist har blivit tvingade att bemöta.
  Som ni kanske har anat, av prologen ovan, har höstsäsongens första etapper (med undantag för vår totala WO-kross mot Bollmora) alla varit i tung sluttning. Lite oväntat branta backar kan jag uppleva. Har iofs svårt att tro att girocyklisterna inte skulle känna till bansträckningen, d.v.s två dagars bergsklättring lär inte komma som en chock. Men för oss kom det som en chock. Någonstans har vi väl vetat om hur bra Öisarna är men att de skulle vara näst intill dubbelt så starka på grus hade jag inte kunnat ana. Så här i efterhand verkar det dock rimligt. Medellängden i Öisarna lär vara över 2.05 cm och medelvikten över 100 pannor, lägg sedan till ett gäng fotbollstokiga föräldrar med spexiga namn på tröjan. Klart som fan det blir tufft.
 Att vi däremot skulle få oss en "läxa" (ja, det var att ta i) av I en annan del av Högdalen är desto mer svårförklarligt. En säckgäng med varken själ eller finess, teknik eller talang. Inte ens har de ett komplett matchställ och då pratar vi ju ändå här om sveriges framsida var det gäller mixfotboll. Typiskt korpenlag. Någonting måste de ju dock haft eftersom de fick oss på fall. Eller vänta, vi vänder på det (jag gillar inte att tro att vi bara blivit överspelade, det kan och ska inte hända), kan det snarare varit så att vi saknade något/gjorde
något fel? Jag tror det. Direkt efter Högdalenmatchen slängde sig delar av ledningen in i en mörkblå Skoda i vilken ledningen, av en av fotbollssveriges mest respekterade fotbollstänkare, fick höra både ett och annat om stress och "för högt" tempo i relation till match och motståndarlags faktiska tempo. Efter att sedan tagit analysen vidare för ytterligare diskussion kom vi fram till att vi är för bra för division 1 när vi spelar vårt absolut högsta tempo. Veckans träning, som absolut var ett av årets bästa rent glädje +fotbollsmässigt, blev därför en övning i att ta sig tid. Vi sade att man helt enkelt var tvungen att ha kontroll över bollen samt titta upp över spelplanen innan
man fick lämna i från sig bollen. Tack Anders för att tog ned oss på jorden, även om vi bara blir jordnära tillfälligt.

Nu kan man fråga sig vad detta, vårt lugn, hjälpte oss i gårdagens drabbning mot maskinen Öisarna. Jag skulle säga att vi säkert räddade oss själv i från ett tvåsiffrigt slutresultat vilket skulle ha blivit det största nederlaget sen 1-14 mot Real Prostitutas i Haningecupen 2010 (typ).
Där kan vi snacka oskönt lag btw.
Nedan följer kort matchrapporter av höstens två, hittills, spelade matcher:





Etapp 9 I en annan del av Högdalen - Skicka BK 3-1 (1-1)

Mål: Tove (Erik, Fimp)
Så var korven: Va? det fanns ingen korv där.
Matchens fighter: Fimpen. (Fick alltså skrubbsår i ansiktet som lett till många skummar blickar och misstankar under gågna vecka) 
Publik: Sibylla & Anders

Efter att vi gjorde mål i matchens första sekvens så trodde väl alla att det bara skulle rinna på. Jag föreställde mig ett slutresultat i tvåsiffrig form. Det kändes bara, liksom, för lätt. Minns att jag joggandes tillbaka från vårt mål tittade mot Erik och sjöng "ettan kom, tvåan kommer så småning om". Erik skakade bara på huvudet och skrattade. I det här scenariot (som jag får statuera exempel för) tror jag faktiskt att vi har ett litet problem; vi kan inte hantera en ledning riktigt. Å andra sidan kan vi inte hantera ett underläge heller. Vi kan alltså bara hantera 0-0-läge. Som bekant vinner man ju inga matcher på oavgjort resultat så vi har ju helt klart vårt att arbeta på.
Jag tycker denna match var riktigt tråkig, den har skett flera gånger förr, jag skulle kunna copy-pasta från någon annan etapprapport och ingen skulle märka någon skillnad. Bara jag som skulle spara tid (fniss).
Vi tar tidigt ledningen, tappar fokus, blir överspelade. Får långbollar emot oss, kommunicerar dåligt, och får friläge på friläge i fel riktning.
Alla deras mål var riktiga skitmål och helt onödiga. Mål som inte ska behöva ske.

Jag brukar inte vara så kritisk mot oss (iaf inte öppet här på bloggen) men jag känner att det är dags nu:
- Vi får inte tappa humöret så fort motståndarna gör mål.
- Vi får inte köra solorace så fort motståndarna har gjort mål.
- Vi får inte börja klaga på domaren så får motståndarna har gjort mål.
- Vi får inte sluta byta för att motståndarna har gjort mål.

Etapp 10 Skicka BK - Öisarna 0-5 (0-5)

Antal TV-räddningar på Petter: Tvåsiffrigt antal.
Bästa tacklingen: Fimpen.
Bästa passningen: Den Emil lade till Kim, på örat.
Skickas bästa målchans: Rockys kanon i första.
Fråga: Kommer vi att kunna slå Öisarna nästa år? - Ja.


Är det årets svenska mästare i mixfotboll vi precis fick en lektion av? Ja mycket tyder på det. Öisarna är ett ganska komplett mixlag med alla olika typer av nödvändiga ingredienser. För det första är, som vi redan nämnt ovan, alla större till växten än alla i Skicka. För det andra så kompletterar de och deras olika lagdelar varandra mycket bra. Ett av få korpenlag som lyckas göra nickmål på inlägg/hörna, trots att då alla i laget är bra mycket högre än ribban själv. När nicken dessutom är stenhårt placerad förstår man att det är skicliga individer man har att göra med.
  Kvällen till ära prövade vi ny-gammal taktik. En taktik som ska underlätta defentsivt i form av att mittbacken får en kollega som kan täcka upp djup, ge så kallat understöd, då flera av de lag vi möter inte har någon taktik. Den taktiken innebär i praktiken att man matar långbollar på våra hobbits. 2-3-1 heter denna, till skillnad mot vår Skickapatenterade 3-1-1-1 som nu alltså läggs åt sidan för granskning. Vi har förhoppningar om att bli ett mer kompakt lag med den nya taktiken som ska ge en bredare offensiv med de två gamla ytterbackarna kvar i sina roller men högre upp. Det kanske låter märkligt att höra men det finns mycket bra att ta med sig av denna taktik trots att vi släppte in fem mål i första. Det naturliga, vilket vi var på väg att göra, hade varit att gå tillbaka till vår gamla taktik men efter några sekunds hetsk diskussion kom Emil med den visa insikten om att vi måste ge det tid, vi kan inte ge upp så fort vi inte lyckas med någonting (nya taktiken).
Sagt och gjort och vi bjuder upp Öisarna på kamp. Vi har väl egentligen inte något riktigt farligt läge under hela matchen, vi var där och nosade ja det var vi, men vi blev aldrig riktigt heta trots att uppspelen fungerade delvis mycket bra, bra kross- och djupledsbollar samt att det defensiva till mångt och mycket blev bättre, mer kompakt än tidigare.
Vi tackar Mikaela som ställde upp i sista stund som ersättare då flera av våra tjejer för kvällen hade andra missions (prioritering?) och tur var väl det (att hon ställde upp alltså) eftersom duracellkaninen Thurhagen blev rejält stämplad i början av första halvlek. Tyvärr så illa att hon inte kunde spela mer. Mitt uppe i att vi blev utklassade så kände jag tidigt att en frustration/irritation växte mot Öisarna men jag kom efter ett tag på att irritationen var helt obefogad. Till skillnad mot vårt senate möte, när de faktiskt spelade sjukt tråkig fotboll samt spelade riktigt fult, så spelade de nu väldigt anfallinriktad fotboll och helt schysst. Det var länge sedan vi hade så bra stämning efter en match, alla var liksom urtömda på energi och vi kände att vi hade gjort vårt under en match med schyssta förutsättningar.

Epilog:
Efter en helt reko vårsäsong där vi haft känning på toppstriden, kan det nu vara så att divison 1 slutligen visat sitt riktiga ansikte?

To be continued...
#9

1 kommentar:

  1. du är bäst, ingen protest!

    hälsningar nummer två.

    SvaraRadera