tisdag 25 september 2012

Korpgluggen - Skicka BK

Korpen har en sida som heter Korpgluggen som är en sida där man får lära känna Korpen på ett lite djupare plan. Här blandas intervjuer med matchreportage, bildserier och lagpresentationer bland annat.

Denna vecka är det vi som är i Lagfokus. In och läs om hur vi ser på oss själva och historien om Skicka BK, klicka HÄR.

Varje lag som deltar i Lagfokus tävlar även om utmärkelsen "Årets Korplag". In och gilla och kommentera reportaget om du tycker att det var bra! Vi vill nämligen gärna bli årets Korplag!




söndag 23 september 2012

OS i mixfotboll - Hägerstensåsens BP










OS i mixfotboll - Skicka BK 4:a.

Mål: Erik 2, Emil 2, Perry, Elin.
Höjdpunkt 1: Drömmålet.
Höjdpunkt 2: Pastasalladen från Anders och Annas fest.
Höjdpunkt 3: Tv-räddningar signerade M. Eriksson.
Höjdpunkt 4: Bakishänget.
Fråga: Kommer vi någonsin att ta en medalj?







De olympiska spelen. 
En anrik tradition vars ursprung kan härledas ända bak till år 776 före kristus i Olympia, antikens Grekland. Sedan dess har den olympiska facklan färdats från kontinent till kontinent, över hav och land, stad och by. Idag kom den lite oväntat till Hägerstensåsens BP och Olympic Day i Västertorp. Mixcup på agendan och självklart var Skicka anmälda, (Cred till Rocky).

Det tar emot att skriva detta cupreferat. Det är med sorg jag krystar fram dessa svarta krumelurer till bokstäver. 
Ni ska inte tro att detta är lätt. Det är aldrig lätt att skriva ett matchreferat, det vet ni om som prövat. Med sorgen menar jag inte att jag har blivit sårad eller slagen, nej nej det är inte så. Jag råkade bara se medaljerna (och pokalen) vi kunde ha fått på vägen hem och det var som att bli sparkad på liggandes. Nu gick jag ju visserligen självmant fram till medaljbordet men jag kunde aldrig föreställa mig hur vasst dess fagra skimmer skulle skära i mina söndergråtna pojkögon.



13.30 var det samling och dagen till ära var det ingen av Skicka BKs 13 spelare som hade avstått alkohol kvällen innan. INGEN. 
Det var med andra ord tunga steg, tunga själar och 13 sälar (rim) som klev ut på det perfekt vildvuxna plastgräset. 

Efter att ha halvt sovit oss igenom den första matchen mot Bosön FF, där vi på något sätt fick med oss en pinne 0-0, så var match två, tre och fyra riktigt välspelade av oss (för att förstå vad jag menar då kan du läsa etapp 10 eller 11 av etapprapporteringen) Den andra matchen var mot AC Milan, även slutade 0-0. Den tredje matchen var mot turneringens osoftaste lag, Smurfarna. Här snackar vi alfahanar och alfahonar i oskön symmetri. Var det inte fult spel så var det fult snack. Äldre som vi är (antar jag) visade vi rutin och fokuserade på vårt spel. Och hur vi sen gjorde det! Årets Skickamål 2012 gjordes med stor sannolikhet under denna match. Emil kom in med fart i straffområdet efter att ha väggat sig fram (genom Perry? där han sedan serverade Erik som klackade bollen på en touch mellan sina och målvaktens ben. Målet var helt sjukt snyggt, det finns liksom inte ord, men för att få ett hum kan ni klicka HÄR f
ör att förstå vad jag menar. Efter detta var ribban satt och vi spelade som att vi redan att tagit hem OS-guldet till Skickas kvarter (grusplanen bredvid). 2-0 slutade matchen.

Den fjärde matchen var mot ett gäng vi efter matchen pratade ner ganska rejält. Peaken av nerpratandet var när två av deras tjejer (vi hade ingen aning om vilka de var) hade tagit sig in i vårt omklädningsrum för att låna toaletten. Vi körde på som fan om hur lätt vi skulle köra över dem och gud vet vad vi sade, jag tror det var halvtaskiga saker, ända tills en av tjejerna säger att hon är med i laget. Skicka BK skrattade/skämdes i grupp under en lång tid. Hur som helst, detta lag, som vi pratade ner var fan turneringens mest sympatiska lag (de hette Herkes tror jag). Vi hade ju sedan matchen tidigare precis kommit in i vår superultraextratoppform och rullade ut dem efter noter. Trots denna förnedring, och lektion i mixfotboll, så har de hjärta att berömma oss och uttrycka förvåning över hur bra vi var. Dessutom skrek de aldrig de här osköna orden och hade den här osköna attityden som var Smurfarnas melodi. Jag tror helt enkelt att detta gäng var lite mer trygga i sig själv än Smurfarna. 2-0 slutade matchen.

Gruppspelets sista match var mot värdnationen Västertorps BK. Vid det här laget var dem tillsammans med oss, de enda obesegrade i turneringen. Det blev en riktigt fysisk och tung match som tyvärr slutade med en bitter 0-1-förlust. Skulle inte säga att de var bättre än oss, men vi var absolut inte bättre än dem heller. (eh, va?).

Enligt Linus och Emil vann vi iaf gruppspelet.
(VARFÖR KUNDE INTE TURNERINGSJÄVLEN VARA SLUT HÄR FÖR!?).
Eller så vann vi inte, då kom vi två men det hade också räckt till medalj.
(VARFÖR KUNDE INTE TURNERINGSJÄVLEN VARA SLUT HÄR FÖR!?). 
Ångest.

Semifinal mot Bosön FF och vi blev tidigt pressade och tillbakatryckta. Efter fem matcher var visserligen den mesta av alkoholen ur kroppen men istället var det benen som gav vika. Vi var trötta. Efter drygt halva matchen gjorde de helt rättvist 0-1. Vi krigade oss tillbaka i matchen och fick några väldigt fina kvitteringsschanser innan vi slutligen lyckades dunka in 1-1. Återigen ett mycket vackert mål signerat vallasonen Erik. 1-1 ledde till straffar. Ni som kan er Skickahistoria vet hur det går när Skicka skall vara med i straffsparksläggning. Inget var annorlunda nu.

Bronsmatch och dags för ny match mot VBK. 
Vad finns det att säga om denna match? Inte mycket, inget lag hade någon särskild ambition eller drivkraft. Särskilt inte vi. Inte blev det bättre av att Smurfarnas attityd verkade ha smittat av sig på detta gäng också där flera i laget hade en allmänt oskön attityd på och utanför planen. Jubel och applåder när två av våra spelare sprang ihop (och tog sig för sina huvuden) var ett exempel. Eftersom vi haft flera liknande incidenter, hjärnskakningar etc med Skicka under årens gång kände jag att jag var tvungen att markera. Jag kastade en spell på dem och de blev grodor. VBK vann matchen med 1-0 och fjärdeplatsen var ett faktum. Ett bittert jävla faktum.

Eftersom vi slog Herkes (eller vad det nu kan ha heta för fyndigt) så är vi dock moraliska segrare av cupen. Vi kan väl säga att vi nöjde oss där helt enkelt. 

Så lätt är det dock tyvärr inte. Det känns tungt att vi inte lyckades kliva upp på den där pallen denna gång heller, trots att det gick så bra i början. Jag ställer mig frågan: kommer vi någonsin att ta en medalj? Har vi kanske en evig förbannelse som vilar över oss? (Varför då i sådana fall?) Är det för att vi hoppade direkt från divison 5 till 2? Snälla gud, det var inte vårt beslut, det var Henke T på Korpenkontorets. Eller var det dålig kharma för att vi pratade ner motståndarlaget när de själva var närvarande? Jag vet då inte jag. 

En sak vet jag dock. Hade vi vunnit en medalj hade jag burit den stolt hela veckan. Jag hade burit den på jobbet, på gymmet, på puben och på operan. På mataffären, på löprundan och hemma i soffan. Istället får jag nu bära tomheten. Avsaknaden av en tyngd mot mitt bröst.

Men nu har Skicka BK ändå tur. Det är nämligen så att jag har haft en liten egen tävling här idag och det gick så bra för alla er att ni alla vann! Tävlingen heter bäst lagkamrater och bäst korpenlag i världen. Ni får guldmedalj av mig. Ni är så grymma allihopa. 
Jag älskar er Skicka. 

Ett hederspris, en hedersmedalj för största hjärta i denna hårda och grymma mixvärld.

#9

Cup.

Matpaus efter två oavgjorda och två vinster.

Live! Os i Västertorp.

Skicka testar lite ny teknik inför nästa säsong. Denna gången blir det livesändning från Os i Västertorp.

lördag 22 september 2012

Giro de Bäckahagens BP etapp 11

Skicka BK-Bara Bajare 2-2

Publik: Anna (yes!), Obbe samt Obbes vän (ber om ursäkt för att jag inte minns namnet, var hemskt eeh, glad sist jag träffade honom hemma hos Martin på en fantastisk förfest, okej nog om det)
Mål: Erik-rätt upp i krysset i slowmotion-Persson och Frida-klapp klapp klapp rent och snyggt-Thurhagen
Så var stämningen: väldigt väldigt bra
Uppställning: 2-3-1
Det vi tar med oss: spelet helt enkelt. Okej vi har lite problem med att göra mål men spelet! Stundtals världsklass.



Tillbaka på gräsplanen. Skymning/mörkt/höst och lamporna var tända, som ett elljusspår. Fantastiskt fint. Stefan sa innan matchen att det var "fantastiskt fotbollsväder". Det hade precis regnat, luften var hög och klar och (konst)gräset var jämt och fint. Matchen innan vår var intensiv och hetlevrad men vi lät oss inte påverkas.

Uppvärmningen var som vanligt ganska loj, även om undertecknad och Markus övade intensivt på att klä av oss på överkroppen och byta tröjor så snabbt som möjligt. Kan bli användbart i framtiden, vem vet. Efter att någon (ingen nämnd, ingen glömd) hade gjort nummer två i skogen var det dags för match. Vi mötte Bara Bajare som hade "glömt" att de var bortalag och därför inte hade tagit med västar (vi är båda gröna). Storsinta som Skicka BK är erbjöd vi dem våra västar men istället tog de på sig kycklinggula tröjor, bortsett från en kille som sportade ljusrosa. 

Domaren blåste igång matchen och redan efter två, tre touch kände vi att det här har vi, det här är vår match. Vi spelade fint och lugnt och hittade varandra mycket bra. Det stressades en aning här och där, som vanligt i Skicka, men på det stora hela kändes det som att vi ägde tillställningen.
Vi kom fram bra på kanterna, hade oftast ett eller flera spelalternativ och vi pratade väldigt bra med varandra. En spelare som förtjänar att lyftas fram är vårt nyförvärv (hoppas vi!) Elin. Snabb som satan i steget, bollsäker och med en väldigt bra blick för spelet.

Första målet kom efter en ganska lugn period och målskytten tog det lika lugnt. Erik fick bollen i mitten, strax utanför straffområdet. Han tog väldigt lång tid på sig, åtminstone såg det ut så från sidan. En tvåfotare i slowmotion och sen BANG - rätt upp i bortre krysset. Väldigt fint.

Sedan följde en period av Skicka-dominans. Egentligen hade de inte så många farliga lägen. De lägen de hade bjöd vi på. Vi är fortfarande lite ovana vid den nya uppställningen och har lite problem med omställning och att ta djupet. Till saken hör att våra backar också är väldigt duktiga offensivt och törs utmana och gå upp i banan. Det vi får se upp med är att inte lämna en kamrat ensam kvar. Nog om det.

Mål nummer två kom efter en klassisk Skicka-klapp-klapp-klapp-situation. Minns inte exakt vilka som var inblandade men jag gissar Kim-Erik-Elin och sedan till Frida som säkert lägger in bollen i buren.
Sedan händer något som inte får hända. Direkt vid avspark får en av deras killar bollen och lyckas på något sätt göra mål med ett skott från halva plan. Oklart hur det gick till, jag hann knappt se att det hände. Visst - han hade ett jävla tillslag men sånt ska inte få hända. Vi måste vara uppmärksamma och vakna och inte ge honom den chansen.

Halvtid. Snacket gick "jobba på andra boll, fan vad kul det är, det här tar vi, bestäm om vi ska kliva på eller avvakta".

Andra halvlek. Vi fortsätter att spela väldigt bra, men en olycklig pass/backa från bollen/dåligt snack leder till att de kan kvittera. Inte mycket att göra åt det målet.
Sedan följer en massiv Skicka-attack. Jag tror att vi befinner oss på deras planhalva ungefär 90 % av de sista tio minuterna. Men, i vanlig ordning, lyckas vi inte få in bollen. Stolpe, rakt i magen på målvakten, passa istället för att skjuta, skjuta istället för att passa, bli för ivrig, vara för passiv osv osv i evinnerlighet. 

Matchen slutar 2-2 och när vi har tackat varandra och den fantastiskt informativa skånska domaren hör vi en Bara Bajare-spelare säga "vi får vara nöjda med oavgjort". Ja, det ska de vara. Vi ska dock inte vara det. Den här matchen borde vi ha vunnit.

Men: det vi tar med oss är spelet. Vi spelade väldigt, väldigt bra fotboll. Stundtals helt lysande. Vi hittar varandra bra och även om vi kan ha bättre rörelse tycker jag att det såg bra ut på den fronten. Snacket var bra, stämningen var bra. Skicka BK - ett väldigt bra fotbollslag som har lite svårt att göra mål.

Det vi ska bli bättre på: jobba på andra boll/kriga tillbaka bollen. Vi förhandlar just nu med Elin om hon kan tänka sig att hålla en specialkurs i hur man jobbar tillbaka bollen. Det var länge sedan jag såg en sådan krigare på plan. Imponerad och inspirerad. 

Nu är det nya tag för på söndag är det CUP och jag känner på mig att det är den här cupen vi kommer att vinna. Om vi har hjärtat med oss, om vi orkar ta den där extra löpningen, om vi orkar ge den där peppen till lagkamraterna, om vi vågar ta skottet, om vi tittar upp och ser en spelare som är helt ren, om vi släpper bollen i tid, om vi vågar utmana, om vi ropar när vi vill ha boll, om vi varnar när en medspelare har någon i ryggen, om vi älskar varandra och fotboll. 
Om vi är Skicka BK när vi är som bäst.

Carpe diem. 

#3

Ps. Vi är även mycket glada att se att våra Skicka BK Ultras var tillbaka på plats efter lite mer än ett års frånvaro.



fredag 21 september 2012

Oro ifrån ledningen


Det har kommit till ledningens kännedom att det kan komma att förekomma kraftig bakfylla (i vissa fall även fylla) i laget i samband med den turnering som kommer att äga rum under söndagen på Hägerstensåsens BP. I och med att det är Skicka BKs hemmaplan så vädjar vi nu till er att sköta er då vi kommer att ha ögon och uppmärksamhet riktade mot oss.

Med det sagt förväntar vi oss att ni vinner cupen, oavsett promillehalt, och att det kommer att okynneslivebloggas under lördagskvällen i från alla som får feeling. Har ni inte feeling finner ni det här.

Saluti dalla gestione di invio BKs.


måndag 17 september 2012

Gänghäng med Skicka på lördag!

 
Gratiskaffe, CoachSara och myz på Kanalplan till helgen. 
Förutom inspirerade füsbol blir det mental uppladdning inför säsongens sista match för Skicka BK.
Alla ska med.

fredag 14 september 2012

Giro de Hökarängens BP etapp 10

 
Etapp 10 Skicka BK - FC Sillstryparna 2-1 (1-0)

Mål: Kim x 2 (Fritz på dubbelass).
Så var nivån på Skickas spel: Stundtals mixdeluxe.
Så var vi: Unga, erfarna, rutinerade och ivriga i en kollektiv enhet, 
Kapten på skutan: Coach Sara
Så var publiken: Fullkomligt lysnade. Med Anna F tillbaka vid sidan om planen gör Skicka aldrig en dålig match. Fantastiskt korrigerat tifo dessutom Anna. Se det här.
Dagens klipp (i dojjan): Rocky som endast gav 900 :- för ett par pjux som vanligtvis ligger på 3 lakan. Se bild i slutet.
(Utnyttja fördelarna med kändisskapet i Skicka innebär ni andra också. Folk har koll på oss. Särskilt sportintresserade i sportbutiker som gärna drar av ett par hundralappar för att visa deras respekt).





Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, segern är vår.

Vi har seglat över havet för att se det bästa laget - Skicka, Skicka, Skicka.

Vi är vackrast, vi är bäst, vi är dem som vinner mest, SKICKA BK!




Här ovan har vi ett axplock av de ramsor som ekade runt Hökarängen sent i går kväll. Ur askan återuppstår den, fågel fenixen, som ett nytt levande ting, en ny individ. I går återuppstod Skicka BK som ett nytt kollektiv, en ny enhet. Om förra veckans match var en brutal skogsbrand som slukade allt skogens levande var detta tiden efter, då skogen är mer frodig än någonsin tidigare. Jaja, ni kanske förstår vart jag är på väg. Vi vann alltså det viktiga bottenmötet mot svårspelade FC Sillstryparna. En seger som med stor sannolikhet innebar säkrandet av spel i högsta ligan även kommande säsong. Utan att varit konkurshotade, eller haft dålig ekonomi (eller en ekonomi överhuvudtaget) så skulle jag vilja skriva - elitlicensen är räddad! Känns mäktigt att skriva ut här på blogen liksom. Nu tror jag i och för sig att vi skulle ha fått stanna i ettan oavsett, nästa år, eftersom båda våra nemisisar One Dream och Favoriter i Re-Mix dragit sig ur serien. Nu när jag väl skrev det slog det mig att det kanske finns ett samband. Kan det vara så att inget av dessa lag står ut med att ha oss i samma serie?

Hur som helst, 2-1 blev slutresultatet och för detta har vi mycket tacka vår för kvällen självutnämnda coach Sara. Sara är snygg-Annas lillasyster Elins kompis. Hon spelar även i Hammarbys a-lag (!), Skicka bugar i respekt. Sara kom alltså till matchen i sällskap med blixtinkallade Elin som vi bara timmar före matchen lyckades panikförhandla fram en deal med då (i år igen) 75 procent av våra tjejer plötsligt i slutet av säsongen random börjar försvinna efter en rad av dåligt genomförda beslut och handlingar. Det hade "dubbelbokats", det skulle "jobbas" och det hade gjort sig illas sig på sängen under natten (?). Nog om det, mer om de som var där . Vi pratade efter matchen om att detta var en coachseger. Det ligger något i detta. Vi prövade återigen vår nya taktik och i dag kändes den mer eller mindre fulländad. En nyckel till det tror jag snacket från sidan bidrog till (även från Fimpen i buren, ska tilläggas). Vart du än var på planen under matchens gång visste du exakt vart du hade dina medspelare, och du visste även vart dina motspelare var. Av någon mystisk anledning hade coach Sara lärt sig namnen på alla oss och jag tror hon skrek mer under hela matchen än vad vi skrikit under hela säsongen tillsammans. Detta smittade självklart av sig ute på planen och det där goda humöret vi brukar kunna ha de första fem minutrarna i en match återfanns under nästan hela matchens gång. 2-1 mot fiskrensargänget Sillstryparna. Ingenting att vara lyrisk över tänker ni. Min reaktion: jo. Sättet vi gjorde det på får de gamla drömmarna om mix-vm-guld att komma fram igen. Vi är åter på rätt spår.

Matchen då?
Med Petter i vägskickad till skolbänken på egen begäran (7.5 poängskursen "Vart får målvakten ta med händerna, och inte") så var det Fimpen som kvällen till ära fick vakta de skeva målen på Hökarängens usla grus. Efter att fått tillsägelse av domaren om att inte spela i samma färger som Stryparna fick han låna Linus finska landslagströja i hockey från 93. Jag tror den en gång tillhörde Jarmo Myllys. Hur du fått tag på den Rocky, ja det får bli en egen historia längre fram. Vidare mönstrade vi följande lag: Jessica, John, Rocky, Fritte, Kim, Emil, Elin och Erik.

Redan från avblåsning var vi på hugget och skapade ett fullkomligt livsfarligt anfall direkt. Nej men det var helt okej farligt faktiskt. Något jag märkt vi lyckats med i flera matcher i rad - anfalla direkt från avspark. Vi tog tidigt kommandot, tog oss tid och rullade boll. Det dröjde inte länge innan första rejäla målchansen kom. Vi lyckades använda kanterna jättebra och Frida och Elin var delaktiga i i princip varenda anfall/uppspel. Elins insatts förtjänar, by the way, heluppslag i Sportbladet. Extremt spelskicklig, hög spelförståelse och ett jävla slit. Förutom stor delaktighet i speluppbyggnadsprocessen hade hon även ett gäng avslut samt var ofta inblandad i det defensiva (hon kommer direkt från division 1, har vi budget kommer vi garanterat att lägga ett bud. Intresserade sponsorer - ring marknadsavdelningen asap).
   Efter nästan halva första halvlek hade passerat fick vi äntligen utdelning för vårt flitiga anfallsförsökande. En snabb boll från backlinjen ut på kanten till Elin som i sin tur tog med sig den en bit innan hon sedan lade en kross över till andra sidan, där  undertecknad (#9) fanns redo för ett skandalöst skottförsök. Försöket ledde dock till Frida, två meter bredvid, som snabbt läste av situationen (motståndare på väg i full fart mot henne) och istället för att göra det självklara på en studsande boll i straffområdet, att skjuta, så bröstade hon ner bollen tillbaka till #9 som med vänstern (just det Emil) hårt dunkade in bollen bakom en skymd sill. 1-0 stod sig sedan halvleken ut.

Tugget i halvtid var bra och positivt. Coach Sara kom med några bra anmärkningar som jag tror alla kunde relatera till. Dels att vi var för långt lag, i uppspelet var lagdelarna lite för särade samt dels om hur vi låg i press. Sara menade att vi vid varje situation hade två val: antingen bestämma sig för att tvärsäkert ta bollen direkt eller ligga bakom sin spelare och helt enkelt se till att denne inte skulle få vända sig om.
  Vi var ett sammanbitet och taggat gäng som gick ut för andra halvlek. Som så många gånger förr hade vi svårt att öppna andra i samma "höga" tempo som vår första. Vi blev ivriga och stressade, som att vi verkligen höll på att bli av med vår ledning. Så var ju inte fallet, men så fort vi blev stinsiga så bjöd vi in motståndarna till matchen. De fick upp något slags tryck på oss och vi hamnade för långt ned i banan. Vi hade ganska bra med chanser i andra också, särskilt på kontringar, men tyvärr lyckades Sillstryparna bryta sig igenom vår försvarsslägga (Jessica/John/linus) i en typisk Skicka-släpper-in-ett-mål-situation. Det vill säga en djupledsboll (ofta från målvakt) som får någon studs förbi en av backarna, någon giganstisk människa älgar genom resterande försvar och skjuter blint på kraft bakom vår målis, 1-1.
  Efter denna kvittering lyckades vi dock komma tillbaka, vi lyckades hitta tillbaka ett självförtroende och vi började mer och mer rulla boll likt vi gjorde i första halvlek. Både Erik och Frida visade brassetendenser vid flera fina uppspel och avslut som med lite tur hade kunnat ge resultat. Även John, slitvargen, var uppe på något fint avslut. Det skulle dröja till matchens sista minut innan dramat skulle få en upplösning. Frida fick en boll serverad ute på kanten, i mitten av planen, som hon tog med sig i farten, gjorde en kille, och spelade sedan #9 som då hade hamnat i favoritposition (i fart på väg rakt mot målet). Nu blir det jag-form några meningar här: Jag fick bollen av Frida, kände att min första touch var perfekt, jag bollen limmad vid fötterna och kände att ett snabbt ryck på det här och jag kommer att få ett bra skottläge. Sagt och gjort, jag accelererade något djävulskt och kom till ett drömläge. Hann tänka att detta avslut kan sluta på två sätt. Antingen klipper jag tre-fyra grenar i skogen, gör ett gäng fåglar hemlösa, eller så blir det fan jävligt snyggt. Ingetdera skedde, men bollen gick in via, och under, målvaktens ben. Träffen blev hyffsat hård och ovanpå bollen. Jag kände mig verkligen som Super-Mac eftersom jag verkligen kände att jag flög ovanför bollen vid skottillfälet.

2-1 blev alltså slutresultatet. Sillstryparna hann med ett anfall till innan domaren blåste av men det hade Jessica full koll på.
Det finns mycket att ta med sig i från denna match. Förutom taktiken, som återigen fungerade bra, var Linus och John riktigt säkra som mittbackar. Fett stabila. Hela laget, varenda beståndsdel gjorde en riktigt bra match. Som så många gånger förr, en ytterligare eloge till tjejerna (Jessica, Frida, Elin) som spelade hela matchen alla tre. Och hur de spelade sen. Även riktigt kul att John gjorde en grym matchcomeback, med råge, efter en kortare tids uppehåll för jobba med Juns (dottern hans) försök att komma med i Busters 100-klubb i lägst möjliga ålder.

Hörni, it's all looking good!
Det är fredag morgon, regnet vräker ner utanför fönstret. (Ja, jag sitter på jobbet och bloggar. Men nej, jag skrev inte allt på jobbet. Men jo, jag skrev ganska mycket här. Jo, jag gör ett bra arbete i övrigt). Skicka visar återigen sina bästa sidor, blottar själ och karaktär för hela fotbollssverige, och bjuder på världsklassfotboll. Bättre start på helgen kan man ju leta efter.

Tävling: Vem har bäst helgplaner? (Motivera i kommentarsfältet varför din helg kommer bli bättre än någon annans).
Pris: Du blir uthängd med dina planer på bloggen.

FORZA SKICKA BK!

torsdag 13 september 2012

2-1


Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, segern är vår.

fredag 7 september 2012

Giro de Hökarängens BP etapp 9 + 10


Prolog:
Först och främst vill vi passa på att be om ursäkt för den gravt undermåliga matchrapporteringen, samt hur bloggen
har skötts generellt, sen höstsäsongen drog i gång. Våra sommarpraktikanter har fått IG och indragen lön. Vi kommer aldrig mer igen
att rekrytera via arbetsförmedlingen. Nu när bloggen inte varit Skickas främsta informationskanal utåt har istället kansliet blivit nedringt
av undrande fans som ej varit på matcherna eller dryga journalister som pressat oss på information om höstens
tuffa öppning. "Är det ett medvetet val att ligga lågt utåt sett?", "Är det för stor press på spelarna?" eller "Va fan händz?" är några av de frågor vi till sist har blivit tvingade att bemöta.
  Som ni kanske har anat, av prologen ovan, har höstsäsongens första etapper (med undantag för vår totala WO-kross mot Bollmora) alla varit i tung sluttning. Lite oväntat branta backar kan jag uppleva. Har iofs svårt att tro att girocyklisterna inte skulle känna till bansträckningen, d.v.s två dagars bergsklättring lär inte komma som en chock. Men för oss kom det som en chock. Någonstans har vi väl vetat om hur bra Öisarna är men att de skulle vara näst intill dubbelt så starka på grus hade jag inte kunnat ana. Så här i efterhand verkar det dock rimligt. Medellängden i Öisarna lär vara över 2.05 cm och medelvikten över 100 pannor, lägg sedan till ett gäng fotbollstokiga föräldrar med spexiga namn på tröjan. Klart som fan det blir tufft.
 Att vi däremot skulle få oss en "läxa" (ja, det var att ta i) av I en annan del av Högdalen är desto mer svårförklarligt. En säckgäng med varken själ eller finess, teknik eller talang. Inte ens har de ett komplett matchställ och då pratar vi ju ändå här om sveriges framsida var det gäller mixfotboll. Typiskt korpenlag. Någonting måste de ju dock haft eftersom de fick oss på fall. Eller vänta, vi vänder på det (jag gillar inte att tro att vi bara blivit överspelade, det kan och ska inte hända), kan det snarare varit så att vi saknade något/gjorde
något fel? Jag tror det. Direkt efter Högdalenmatchen slängde sig delar av ledningen in i en mörkblå Skoda i vilken ledningen, av en av fotbollssveriges mest respekterade fotbollstänkare, fick höra både ett och annat om stress och "för högt" tempo i relation till match och motståndarlags faktiska tempo. Efter att sedan tagit analysen vidare för ytterligare diskussion kom vi fram till att vi är för bra för division 1 när vi spelar vårt absolut högsta tempo. Veckans träning, som absolut var ett av årets bästa rent glädje +fotbollsmässigt, blev därför en övning i att ta sig tid. Vi sade att man helt enkelt var tvungen att ha kontroll över bollen samt titta upp över spelplanen innan
man fick lämna i från sig bollen. Tack Anders för att tog ned oss på jorden, även om vi bara blir jordnära tillfälligt.

Nu kan man fråga sig vad detta, vårt lugn, hjälpte oss i gårdagens drabbning mot maskinen Öisarna. Jag skulle säga att vi säkert räddade oss själv i från ett tvåsiffrigt slutresultat vilket skulle ha blivit det största nederlaget sen 1-14 mot Real Prostitutas i Haningecupen 2010 (typ).
Där kan vi snacka oskönt lag btw.
Nedan följer kort matchrapporter av höstens två, hittills, spelade matcher:





Etapp 9 I en annan del av Högdalen - Skicka BK 3-1 (1-1)

Mål: Tove (Erik, Fimp)
Så var korven: Va? det fanns ingen korv där.
Matchens fighter: Fimpen. (Fick alltså skrubbsår i ansiktet som lett till många skummar blickar och misstankar under gågna vecka) 
Publik: Sibylla & Anders

Efter att vi gjorde mål i matchens första sekvens så trodde väl alla att det bara skulle rinna på. Jag föreställde mig ett slutresultat i tvåsiffrig form. Det kändes bara, liksom, för lätt. Minns att jag joggandes tillbaka från vårt mål tittade mot Erik och sjöng "ettan kom, tvåan kommer så småning om". Erik skakade bara på huvudet och skrattade. I det här scenariot (som jag får statuera exempel för) tror jag faktiskt att vi har ett litet problem; vi kan inte hantera en ledning riktigt. Å andra sidan kan vi inte hantera ett underläge heller. Vi kan alltså bara hantera 0-0-läge. Som bekant vinner man ju inga matcher på oavgjort resultat så vi har ju helt klart vårt att arbeta på.
Jag tycker denna match var riktigt tråkig, den har skett flera gånger förr, jag skulle kunna copy-pasta från någon annan etapprapport och ingen skulle märka någon skillnad. Bara jag som skulle spara tid (fniss).
Vi tar tidigt ledningen, tappar fokus, blir överspelade. Får långbollar emot oss, kommunicerar dåligt, och får friläge på friläge i fel riktning.
Alla deras mål var riktiga skitmål och helt onödiga. Mål som inte ska behöva ske.

Jag brukar inte vara så kritisk mot oss (iaf inte öppet här på bloggen) men jag känner att det är dags nu:
- Vi får inte tappa humöret så fort motståndarna gör mål.
- Vi får inte köra solorace så fort motståndarna har gjort mål.
- Vi får inte börja klaga på domaren så får motståndarna har gjort mål.
- Vi får inte sluta byta för att motståndarna har gjort mål.

Etapp 10 Skicka BK - Öisarna 0-5 (0-5)

Antal TV-räddningar på Petter: Tvåsiffrigt antal.
Bästa tacklingen: Fimpen.
Bästa passningen: Den Emil lade till Kim, på örat.
Skickas bästa målchans: Rockys kanon i första.
Fråga: Kommer vi att kunna slå Öisarna nästa år? - Ja.


Är det årets svenska mästare i mixfotboll vi precis fick en lektion av? Ja mycket tyder på det. Öisarna är ett ganska komplett mixlag med alla olika typer av nödvändiga ingredienser. För det första är, som vi redan nämnt ovan, alla större till växten än alla i Skicka. För det andra så kompletterar de och deras olika lagdelar varandra mycket bra. Ett av få korpenlag som lyckas göra nickmål på inlägg/hörna, trots att då alla i laget är bra mycket högre än ribban själv. När nicken dessutom är stenhårt placerad förstår man att det är skicliga individer man har att göra med.
  Kvällen till ära prövade vi ny-gammal taktik. En taktik som ska underlätta defentsivt i form av att mittbacken får en kollega som kan täcka upp djup, ge så kallat understöd, då flera av de lag vi möter inte har någon taktik. Den taktiken innebär i praktiken att man matar långbollar på våra hobbits. 2-3-1 heter denna, till skillnad mot vår Skickapatenterade 3-1-1-1 som nu alltså läggs åt sidan för granskning. Vi har förhoppningar om att bli ett mer kompakt lag med den nya taktiken som ska ge en bredare offensiv med de två gamla ytterbackarna kvar i sina roller men högre upp. Det kanske låter märkligt att höra men det finns mycket bra att ta med sig av denna taktik trots att vi släppte in fem mål i första. Det naturliga, vilket vi var på väg att göra, hade varit att gå tillbaka till vår gamla taktik men efter några sekunds hetsk diskussion kom Emil med den visa insikten om att vi måste ge det tid, vi kan inte ge upp så fort vi inte lyckas med någonting (nya taktiken).
Sagt och gjort och vi bjuder upp Öisarna på kamp. Vi har väl egentligen inte något riktigt farligt läge under hela matchen, vi var där och nosade ja det var vi, men vi blev aldrig riktigt heta trots att uppspelen fungerade delvis mycket bra, bra kross- och djupledsbollar samt att det defensiva till mångt och mycket blev bättre, mer kompakt än tidigare.
Vi tackar Mikaela som ställde upp i sista stund som ersättare då flera av våra tjejer för kvällen hade andra missions (prioritering?) och tur var väl det (att hon ställde upp alltså) eftersom duracellkaninen Thurhagen blev rejält stämplad i början av första halvlek. Tyvärr så illa att hon inte kunde spela mer. Mitt uppe i att vi blev utklassade så kände jag tidigt att en frustration/irritation växte mot Öisarna men jag kom efter ett tag på att irritationen var helt obefogad. Till skillnad mot vårt senate möte, när de faktiskt spelade sjukt tråkig fotboll samt spelade riktigt fult, så spelade de nu väldigt anfallinriktad fotboll och helt schysst. Det var länge sedan vi hade så bra stämning efter en match, alla var liksom urtömda på energi och vi kände att vi hade gjort vårt under en match med schyssta förutsättningar.

Epilog:
Efter en helt reko vårsäsong där vi haft känning på toppstriden, kan det nu vara så att divison 1 slutligen visat sitt riktiga ansikte?

To be continued...
#9