Giro de Bäckahagens BP etapp 7

Etapp 7 Öisarna - Skicka BK 2-0 (1-0)

Publik: Anna, Öisarnas knattelag samt Bandhagens samlade presskår. 
Fråga 1: Långbollar - why, oh why?
Fråga 2: Hur blir det egentligen med serien i höst?

Delar av Skicka BK anlände tidigt till kvällens match, i god tid för att kunna känna av stämningen på arenan. Väl på plats blev man oförberett uppvaktad med frågor från pressen (jo, jag tror de sa att de var från någon tidning…) i en, ska vi kalla det improviserad presskonferens, med Moffa, John samt undertecknad. 

Skickaiterna fick svara på tuffa, grävande frågor som "varför tar du av dig tröjan?", "hur gammal är du?" och "varför tejpar han på benen?". (I Bandhagen är barnarbete fortfarande inte illegaliserat, reds anm.). Trots drevets hårda anstormning lyckades vi bibehålla vår nya inarbetade pre-matchplan utan att bli märkbart nervösa eller stressade. Avslappnad inställning, sporadisk uppvärmning och sådär lagom mycket pepp föregick avspark.

I gruppen gick dock (med illa dold oro i rösterna) snacket om motståndarnas rent fysiska storlek (XL). Vid Öisarnas ankomst till Santiago Bäckahagéu kunde man snabbt konstatera att de rödkläddas totala massa vida översteg de vackert smaragdgrönas, trots ett mindre antal spelare… Vi kom överens om att den bästa planen naturligtvis var att hålla fast vid vår spelidé och att med mycket rörelse och med bollen vid marken försöka spela oss förbi motståndarna, något som visade sig vara lättare sagt än gjort.

Matchinledningen var jämn, men med ett visst övertag för Öisarna, då vi hade stora problem att hitta vårt eget spel. Våra motståndares spelidé baserade sig på bollar från försvar/målvakt direkt upp mot anfallare - ett spel som hade gjort Egil "Drillo" Olsen alldeles till sig i byxan (ni vet Norges gummistövelklädda förbundskapten, som tycker att ett anfall är slut efter sex passningar…). 

  Mittfältet tycks för Öisarna vara en del av planen där bollen aldrig ska få befinna sig. Det tydligaste exemplet på deras anti-fotboll får man väl ändå säga var insparkarna från deras målvakt, som 9 av 10 gånger gick direkt till Petter. Ett annat tydligt exempel var målen. 

Vi som var där tidigt kunde under matchen innan åtnjuta god fotbollsunderhållning och inspireras när Bollmora, med grymt snygga mål, skåpade ut En annan del av Högdalen med 4-0. Öisarnas mål var raka motsatsen. 1-0 i första halvlek kommer efter en tilltrasslad situation (och naturligtvis en långboll), där Cronlund gör en bra räddning i första läget innan de nästan på Petter Hanssonskt vis lyckas trycka in den i nätet. Skickas främsta (och enda?) målchans under den första halvleken var Toves skott vid ställningen 0-0. Från straffområdeslinjen träffades stolpen innan det fumlades ut av målvakten till en resultatlös hörna.

Halvtidssnacket handlade främst om att inte ge motståndarna tid till sitt lastande av långbollar. Trots att det kanske inte riktigt föll ut som planerat - Öisarna fortsatte skyffla högt och långt matchen igenom - så klev vi ändå upp något snäpp i spelkvalitet och lyckades skapa en del chanser i andra, men 2-3 frilägen till trots kunde vi inte spräcka nollan. Deras målvakt (Maccan B enligt tröjan) gjorde en riktigt bra match och agerade ladugårdsvägg de gånger vi kom igenom. 

2-0 blev lite av en kalldusch, där en sekvens med löpduell, glidtackling och på det hela bra försvarsagerande, pga en olycklig bollträff resulterade i ett mycket oturligt självmål. Öisarna skapade inte mycket i övrigt. Trots en del chanser, och tack vare en icke dömd straff (där Erik blir solklart omkullknuffad), uteblev alltså nätrasslet för vår del. Före matchen kommenterades Öisarnas dittills imponerande försvarsstatistik, med endast två insläppta mål. Nu förstår vi varför. En mycket stabil backlinje med dito målvakt gjorde att det i den sista tredjedelen av banan var svårspelat, vi försökte spela vårt spel, men blev ineffektiviserade av seriens förmodligen bästa defensiv. Ett bra försvar i all ära, men sättet som Öisarna väljer att anfalla på är lite av en gåta för mig personligen. Visst, det fungerade ju uppenbarligen, men vi var väl alla överens om att det, trots underlaget, var en tråkig och frustrerande match att spela (Öisarna lär kanske vara av en annan uppfattning?). Att ett lag där individerna ändå hanterar boll så pass bra, verkar ha sin fobollsförebild i den tråkigaste tråkfotbollen av tjongaochspringmodell (företrädesvis representerad i någon amatörliga på regnig engelsk landsbygd) är ju märkligt. Varför vill man spela så?

Nej, förlustmatchen mot Bollmora på Hökarängens grus var långt mer lustfylld. Om det är några som förtjänar att nämnas extra för sina insatser så är det naturligtvis våra tre qvinns, som orkade matchen ut. Jessica som vanligt med prickfritt och resolut försvarsspel, den outtröttlige terriern Frida som också utmärkte sig med många viktiga brytningar, samt Tove som var inblandad i så gott som alla våra målchanser med sina vassa framspelningar, trots att hon efter sin skada i mitten av första halvlek spelade på smärtstillande sprutor. 

En annan som förtjänar en rad är domaren, som på intet sätt var avgörande för matchutgången, men som i sin ihärdiga strävan att vara "den sköne killen" tog ett och annat märkligt beslut (t.ex. nämnd straffsituation) samt sa lite lustiga saker;

- Skicka BK: - Domarn!?

- Domarn: - Aldrig i livet!

...eller vid frisparken i slutsekunderna där Kim totalt mosades;

- Domarn: - Sista chansen, den bjussar jag på!

Eftersnacket pågick länge och omedelbart efter matchen var frustrationen påtaglig. Vi plockade fram att-förbättra-listan och fann att det överst, i versaler med fet stil, stod "SNACK". Förutom att ett positivt snack är peppande och på så vis lyfter laget, så är vårt spel med bollrullande och rörelse beroende av att vi alla hjälps åt genom att tala om var vi, och våra motståndare, befinner sig. Hela tiden.

Framtiden i serien ter sig oviss. Onsdagens första match mellan Sillstryparna (två wo-förluster) och One Dream (en wo-förlust) slutade tydligen med - just det, walk over. Åt vilket håll var vid pressläggning ännu oklart. Klart är dock att den tredje wo-förlusten innebär diskvalificering. Vi nåddes dessutom efter matchen av beskedet att Favoriter i Re-Mix dragit sig ur, så i värsta fall kommer höstsäsongen alltså bli mycket kortare än förväntat. Vore såklart väldigt trist. 

  Nästa match är den sista före sommaruppehållet, och vi har återigen turen att få spela på Bäckahagens konstgräs. Då möter vi rivalerna i One Dream, vi håller nu tummarna för att de får ihop sitt lag tills dess. Vi ser fram emot att återerövra vårt spel och trilla boll, så ska vi visa de grisrosa var skåpet ska stå. 

För vi är bäst. Vi är Skicka BK. I evigheters evighet, amen.

#12