lördag 17 juni 2017

Att försvara en titel - del 7

BARA BAJARE DK - SKICKA BK 4-4 (1-2)

Lag: Fimp, Erik, Clement, Stephan, Kalle, Kim, Jessica, Panto, Frida, Petra
Mål: Kalle, Erik, Petra, Stephan
Frågor: vart var fokuset?
Matchens lirare: Erik (snyggt mål, flera bra uppspel, resolut i defensiven). 

På förhand, enligt det superhaltande tabellen och efter dem omtalade spelarflykten från BBDK hade Skicka på förhand inte en särskilt stor oro. Jag tror kanske inte att vi underskattade de men jag tror att vi var ganska säkra på att vi skulle rulla ut de. Inte mindre avslappnade blev vi efter att återigen, likt flera matcher i år, rullat in 1-0 inom bara några kort minuter/någon minut. Sen hände något. Vi blev passiva, steget efter och det var som att bollen inte ville vara vän med våra fötter. 1-0 blev snabbt 1-1 och 1-2, båda två långsistansskott med bristande markering/uppmärksamhet i flera led.  Vi tryckte på som vi ofta gör matcherna igenom men hade absolut ingen skärpa i avsluten. Det var helt undermåligt avslutsspel denna kväll. BBDK håller tyvärr ut sin ledning till halvtid och får det andrum de behöver. Väl i andra halvlek tar vi kommandot direkt men låter de för 1 chans som de omedelbart gör mål på. Återigen ett långskott. Målen vi släppte in idag är vanligtvis mål vi inte brukar släppa in. Det var som att de flesta stod å drömde om hänget på Petra å Kalles balkong efter matchen. 1-3 blev 2-3 efter kyligt avslut av 2013 (isch) års skytteligavinnare Erik. Skönt att du äntligen fick näta efter flera bra chanser de senaste matcherna. 

De återstående 10 minuterna av matchen blir en kamp med klockan, bollen och domarn. Chanser kommer gång på gång och vi lyckas hålla en så pass bra press att de sällan lyckas spela upp bollen. Förutom en rullande boll på ribban var våra avslut som tidigare nämnt tafatta och av dålig kvalité. 3-4 kommer dock efter en snabbt igångsatt hörna där Kalle placerar in bollen i en rörig smet av spelare varifrån Petra får en sista touch på bollen. 20 sekunder senare, ny sekvens där Kalle spelar sig fram till bra skottläge och distinkt (med vänstern?) placerar in 4-4. Efter det hinner vi med ytterligare en chans men där var skärpan i avslutet inte med oss igen. Det vi kommer ta med oss från denna match (det enda) är vår karaktär vid underläge. Vi vet att vi har kapacitet att vända och vinna och vi gör det så när. Det viktigaste är att vi orkar och att vi tror på oss och därför aldrig slutar kriga. Som det sa igår, att vi orkar hela matchen igenom tyder på att vi är vältränade och har haft en lyckas försäsong. Det tackar vi Camp Igge för! 

Nästa anhalt för expresståget Skicka BK är Korpen National Cup 2017 på Kärrtorps IP 2/7. En av årets höjdpunkter för både fans och spelare! 

FORZA SKICKA!
/# 9

måndag 12 juni 2017

Att försvara en titel - del 6

SKICKA BK - LILLA PLANEN FC 8-3 (5-3)
Lag: Fimp, Erik, Kim, Kalle, Stephan, Jessica, Palle, Petra, Frida.
Mål: Kalle 3, Stephan 3, Kim, Petra

Välkommen till Elitettan Lilla Planen FC. Ett mycket trevligt, och ganska välspelade, lag. Detta blev en av säsongens svagare matcher för Skicka hittills, vilket säger en del om vår lägsta nivå. Vi blev stundtals hårt pressade vilket ledde till stress och dåliga beslut samtidigt som vi i perioder helt å hållet rullade ut LFC med klassisk norrländsk tikitaka. Givetvis hade vi kunnat göra 18 mål istället för 8 (som vanligt) men skärpan i avsluten fanns inte genom 2 x 20 min. Positivt att vi gör 8 mål en match utan större problem dock om vi jämför med säsonger för 4-5 år sedan då vi skapade lika mycket men aldrig gjorde mål. #tbt

Matchens lirare är Petra för total briljans genom hela matchen. Nära utnämningen var också Fimpen, där vi främst minns hockeyfösningen i andra, och Erik med några perfekt slagna Frank De Boer-krossar under matchen. Matchens flopp var att motståndarna glömt att fixa annat matchställ då båda lagen var vita. Sjäkvklart erbjöd sig Skicka att låna ut diverse underställ å annat insvettat material för att få det där psykiska övertaget - och visst funkade det. 0-1 kom inte efter 13 sekunder (som var målbilden) men efter kanske 113 sekunder.

Nya tag inför onsdagens drabbning mot klassiska BBDK på klassiska mixmarken BÄCKAHAGENS BP. Väl mött på både vårens sista match och medföljande bärtz efter.

FORZA SKICKA
#9

fredag 2 juni 2017

Att försvara en titel - del 5

VÄSTERTORPS BK - SKICKA BK 2-8

Lag: Fimp, Jess, Petra, Frida, Emil, Axel, Kim, Clement, Kalle
Mål: Kalle 3, Frida, Kim, Axel, Emil, Clement (?)
Matchens lirare: Jessica
Matchens sekvens: Jessica blir manglad, motståndarna får straff. Fimpen slaktar straffen.
 
Genom åren har vi haft våra duster och jämna matcher mot Västertorp. Minns jag rätt har vi åkt ut mot de i semifinal två gånger till KNC (Korpen NATIONAL Cup) men slagit de på deras egna cup på Hägerstensåsen den där legendariska dagen då samtliga i Skicka (utom en) var bakfulla. Trots detta gick vi (typ) till final. 
 
Västertorp var bättre förut. Utan att de för den delen är dåliga nu. Bara för o-organiserade. Västertorp är också ett positivt lag (kul med så många sådana lag i år) där de spelar på både killar å tjejer och faktiskt försöker spela fotboll. Får man ett mål mot sig i matchens första sekvens är det iofs klart att man börjar i en redig uppförsbacke, och om det sen står 0-3 efter ca fem minuter ja då kan jag förstå ifall man tappar tålamodet. Västertorp mötte alltså ett rå-spelsuget Skicka som förmodligen hade kunnat vinna med 18-2 ifall skärpan i avsluten hade varit bättre.
 
Vi hade riktigt bra presspel idag och en fråga flera ställer sig är hur Petra orkar springa så mycket? Ledningen överväger att dopingtesta henne (för att se ifall det finns något hon kan dela med sig av). De flesta mål var som vanligt delikatesser utan dess like. Några var hårda skott utifrån, med både höger å vänster doja. Väldigt kul att ha Kalle tillbaka efter att ha hängt med Samantha från Sex and the city - alltför länge. Annat som bör nämnas är Jessicas fantastiska positionering och brytningsspel. Satan vad du ägde. Vet att du pratat om att du inte riktigt kommit tillbaka dit där du var förut. Igår kom du tillbaka och klev förbi. B-r-i-l-j-a-n-s! 
 
Annat roligt att berätta är att vi prövade slänga upp Frida på topp sista 10. Såg jävligt intressant ut och vi skapade väldigt mycket. Fimpen räddade en straff också, efter att mamman till hans barn blivit manglad av en köttig snubbe. Så svarar Skicka på lite muck. enough said liksom. 
 
Hägerstensåsen fortsätter att vara en stabil grund för Skicka. Kanske känner planens själ och historia till att det var vi som tog hand om planens grus på tiden det begav sig. Vi är ju också många som bor i närheten. Hen kanske känner att det finns en lokal förankring.
 
Hörs!
/ #9

torsdag 1 juni 2017

Att försvara en titel - del 4

Skicka BK - Sam-laget 6-2 (2-0)
Mål: Stephan 3, Axel 2, Kim.
Lag: Fimpen, Emil, Jessica, Erik, Stephan, Petra, Kim, Axel, Frida samt try-outen Emilia.
Coach: Bruno och Andrea.

Här kommer en sen rapport med vad en kommer ihåg såhär en vecka efter vad som var den roligaste matchen på länge. Redan vid samling var atmosfären uppsluppen, bekantskaper mellan lagen gjorde att stämningen var glad och tjo och tjim, och nästan ingen värmde upp. Utom Bruno, han värmde som satan.

Skicka tog kommandot direkt och vi kunde spela vårat spel, men vad som gjorde den här matchen extra rolig var att vi mötte ett annat spelande lag som använde alla spelare och dessutom inte är störiga grinollar. Ingen hade mössa. 
 
Vi tog ledningen nånstans mitt i halvleken, genom ett mål som i mitt huvud påminner om Kennet Anderssons 2-2-mål mot Rumänien (minus höjden). Lång boll(!) som Stephan med ryggen mot mål nickskarvar över axeln på målvakten. 2-0 gjordes också av Stephan, en frispark från strax utanför straffområdet som dundrades in på målvaktens vänstra sida. Ett unisont  "Ooouuffh" hördes från samtliga spelare och hade målisen vågat ställa sig i vägen hade han följt med in i nätmaskorna.

Under hela första halvlek hade vi ett mycket stabilt försvar. Det grundades redan längst fram med
press från forward (stor eloge till Axel som slet till sig många bollar och skapade vassa målchanser) och bra understöd från mittfältare i pressen.
 
I andra halvlek fick så Axel göra 3-0 (känslan var "Äntligen!" efter allt hans slit) efter en snoåtsigbollensituation (tror jag?) med kyligt avslut. 4-0 var resultatet av ett snyggt kortpassningsspel mellan Emilia (vilken debut!), Frida och Kim, där de tre zickzackade sig inåt från höger hörnflagga innan Kims tåpaj hittade nättaket.
Här nånstans hände något i Skickas spel, vi tappade positioner och släppte upp motståndarna i farliga lägen. Sam-laget reducerade både en och två gånger innan vi tog tag i saker och ting och kunde punktera matchen. Axels 5-2-mål minns jag inte (var det kanske det som var snoåtsigbollen? Axel? HALLÅ???), 6-2 var en kontring där Stephan och undertecknad fick stora ytor och kunde passa oss nästan fram till mållinjen innan avslut. Sam-laget var som sagt ett spelande lag vilket alltid är roligt, men de får jobba lite på sin defensiv och framförallt hemjobbet om de vill kunna störa lagmaskinen Skicka "Tyskland 2014" BK i höst.
 
Sammanfattningsvis: Bra match! Kul match! Bruno!

 /#12

onsdag 24 maj 2017

Att försvara en titel del 3

Skicka BK - Los Addox 0-2
Matchens lirare: Petra - slet som ett jävla as 

Medan resten av laget spelar match (VINN!) sitter jag hemma och skriver detta. Inte ett dugg bitter över min kroniska halsfluss ...

Helgen innan matchen var vi på träningsläger. Ja, ni hörde rätt - TRÄNINGSLÄGER. Vi spelade massa fotboll, övade på allt från teknik till avslut (tack Laila för träningspass!), och ja, vi drack ungefär vår egen kroppsvikt i alkohol. Det var kanske mitt bästa läger nånsin och då är Ytterhogdal med JH-laget inräknat. På lägret hade vi även en taktik-timme, såklart, och en av punkterna var just Adoxx (vad är det för namn?). Hur skulle vi ta oss an detta lag som hade vunnit med stora siffror i de två första matcherna? Vi kom fram till typ "behandla dem som vilket lag som helst/upp i rygg/stå bara stå/hög press".

Detta tycker jag att vi höll fast vid rätt bra under matchen. Visst - i vissa lägen kunde vi ha legat tätare i rygg, men på det stora hela tycker jag att vi låg rätt i positionerna rakt igenom matchen. Vi rullade boll, skapade en del fina lägen, men spelade ganska stressat och vågade inte riktigt hålla i bollen när vi hade den - det blev mer slå på ett tillslag, vilket gynnade Addox. Som Petra sa efter matchen "vi gör dem bättre än vad de är" - det stämmer verkligen. Absolut - de är tekniska och snabba och kluriga med bollen, men vi bjöd in dem lite väl mycket. Framför allt satte de väldigt dålig press så vi kunde definitivt ha hållit i bollen längre.

Deras mål då? Ja, det första gick snabbt och innefattade lite slarv, Markus var skymd och så var det med det. Det andra målet var faktiskt svinsnyggt. Han skottfints-killen, som vi kan kalla honom, skottfintade bort två av våra spelare och drog ett hårt skott i bortre krysset (typ). Inte mycket att säga om det. Hade Addox inte varit det mest osköna laget jag mött hade jag nästan applåderat det.

För det är det jag tar med mig från matchen - hur satans störiga alla var. Deras attityd hör inte hemma i Korpen tycker jag, och definitivt inte i mix-serien. Nån (Erik?) sa efter matchen att Addox har bildats av spelare som har blivit kickade från sina andra lag pga för störiga, och lite så kändes det. De som stod på sidan snackade massa skit, kallade oss för alla möjliga saker, applåderade när vi misslyckades etc etc. Fett oskönt beteende som vi i Skicka starkt tar avstånd ifrån. Ett plus dock till deras duktiga tjejer, samt att de faktiskt använde sina duktiga tjejer. Det var lite förvånande med tanke på hur extremt osköna alla killar var.

Ah ja. Nästa gång tar vi dem, utan tvekan. Nu vet vi vilka de är, vi har inga nerver inför nästa match, skottfints-killen kan ju gå och lägga sig och målvakten bör fan ta av sig mössan inför returmötet.

Mvh,
#3

fredag 12 maj 2017

Att försvara en titel - del 2

ÖISARNA - SKICKA BK 0-1 (0-0)
Lag: Fimp, Ivar, Jessica, Palle, Petra, Frida, Erik, Clement, Kim, Stephan,
Mål: Clement
Matchens lirare: Ivar
Fråga: Har Öisarna någonsin börjat en säsong med två raka torskar?

Det var en typisk vårdag, Gamla skicka hade sina rutiner dvs alla kommer lagom tid till samlingen lagom peppade inför kapprustningen med ÖIS. Laget som sådant var lite sladehärjad/jobbplikt men till denna batalj kom Fimpen Jessica Clement Kim(skadad), Stefan, Ivar,Erik, Petra,Palle,Frida. Dessa krigare anlände redo för en batalj med kommande träningsläger i hägrande i horisonten. Det snålblåsta kylan styrde den koncentrerade uppvärmningen till en matchstart som var väldigt avvaktande olikt Skickas tidigare anfallsvilja. Matchen var tät och mycket kampvilja där Skicka styrde ut Öisarna mot kanterna visade en kompakt defensiv såsom rutin har burit med sig. Skillnaden mot tidigare år är att erfarenheten har visat sig mycket tydligare, i anfallen där Skicka är oerhört spetsig i anfallen där Palle frida och Petra fick ett varsitt läge. Skärpan var inte på sin plats men efter mycket kämpa och möda lyckades undertecknat tillsammans med Palle komma loss på vänsterkanten, efter palles interference som kom undertecknad som loss på vänsterkanten och slog in ett inlägget efter marken, emot den fristående frida som styrdes in i mål av backen. Efter det försvarade sig Skicka resten av matchen precis som man sett Juventus göra på tv. Stabilt styrspel där långa inlägg och bufflighet som är Öisarnas melodi inte orsakade några större problem såsom tidigare gjorde att laget kunde bärga hem säsongens andra raka seger. Styrkan i dagens match var att Skicka inte stressade upp sig vid farliga lägen och med den uteblivna träningen har laget lagt på sig lite närkampskilo som gör att vi kan ta det fysiska spelet utan några problem. Bra gedigen fysisk insats utan det bländade spelet gör att Skicka visade åskådarna har mycket att hoppas på under kommande säsong av det förväntade topplaget. Väl mött på Bäckahagens IP onsdag den 17 maj. Mvh #86

O

onsdag 3 maj 2017

Att försvara en titel - del 1

Majkens - Skicka BK 2-5 (2-2)
Mål: Självmål, Petra (Kim), Kim, Clement, Kalle (Stephan).
Lag: Axel, Paulina, Jessica, Petra, Frida, Kim, Erik, Clement, Kalle, Stephan.
Coach: Emil + Tove På länk (med Emil)
Stämningen: Mycket god
Kvällens bästa: FRIDA ÄR TILLBAKA
Matchens lirare: Petra/Clement. 

2017 års premiär av elitettan söder har precis ägt rum. Till alla Skickakännares stora glädje fick föreningens supporterklubb tillslut igenom önskemålet om att gamla grusplanen vid Hägerstensåsen skulle göras om till konstgräs och framförallt, som det hette i motionen som korpens högsta ledning godkände i slutet av vintern "[...] måste bli en hemmaplan till det enda lag som förtjänar det - Skicka BK". En knepigt, och ambitiöst, formulerad mening senare kan vi konstatera att det fanns ett samförstånd mellan planens underlag och kvällens skickaiter. Med andra ord: det bjöds på hejdundrande vacker fotboll ikväll. 

Så länge som Skicka har varit med i den högsta serien har Majkens varit med. Varje år har de hamnat på den övre halvan. Ibland är Majkens asbra, ibland är Majkens ganska bra. Idag var Majkens som lag ganska dåliga men de har några riktigt skickliga spelare. Dessvärre, likt de flesta lag som Skicka tillslut krossar, saknade Majkens kvällen till ära en av de viktigaste ingredienserna i ett lagspel. Just lagspelet.

1-0 till Skicka kom ganska snabbt. Ett självmål. hög press, mycket stress - bam. 1-1 kom också ganska snabbt. Ett av två misstag som Skicka gjorde i första halvlek. Dock en bra prestation av deras stjärna. Det kan en inte ta ifrån honom. 2-1 kom genom bra lagd passning (från mig yes) till Petra som placeringssköt in bollen där den hör hemma. 2-2 kom precis innan halvtid efter att vi gjorde vårt andra misstag under den första halvleken. Schabbel kan man kalla det. Ingen nämnd ingen klämd. Men jag var inblandad där också. +-0, nu kommer jag inte nämna mig själv mer. Halvtid, inte mycket att säga än att vi bara ska fortsätta eftersom vi spelar jättefin fotboll. Vi hade kunnat leda med 5-0, hette det i halvtid. Och heter ofta i Skickas värld. 

Andra halvlek har inte gått länge innan nr 18 driver bollen på offensiv planhalva, hen tänker först passa någon av de ettriga och vassa yttrarna (Petra/Frida) men väljer istället att gå solo och drar på ett skott. Kan ha varit snyggt. 4-2 kommer efter att Clemme stal bollen från målis, fräckt men rättvist, och därefter placerade in bollen. 5-2 kom efter att Kalle blivit serverad av Stephan och sett den enda lucka som inte var täckt av Majkensspelare som i panik försökte täcka målet från att femman skulle rulla in. Föga hjälpte det när Kalle spetsade sina hökögon. Emil sa efter matchen att det hade kunnat bli 10-0. Någon annan sa att det hade varit typiskt Skicka om det blev 2-2. Någonstans där mittemellan har vi sanningen. 5-2 till Skicka blev alltså kvällens premiärresultat. En jävligt stabil och rolig start på årets säsong. Nu blickar vi vidare. Öisarna nästa vecka. Bortamatch på vår andra hemmarena Bäckahagens BP. 20.30. Väl mött!

/Den riktiga nr 9



lördag 31 december 2016

Årskrönika 2016

Från division 5 till bäst i Stockholm

Årets nyårskrönika handlar förstås om att vinna.

Vad annars skulle vara rimligt att skriva om med tanke på årets säsong och dess guldkantade händelser? Egentligen handlar det inte så mycket om att vinna en match någon gång då och då, eller ens vinna flera matcher i rad, eller för den delen vinna en hel serie. 

Det handlar om att vinna allt.









Det handlar om att gå från botten till toppen. 
Det handlar om att ena stunden krypa på Stockholms allra sämsta grusplaner till att andra stunden spela tiki-taka-fotboll på stadens dyraste å finaste konstgräs. 
Det handlar om resan som började som nykomlingar i den lägsta divisionen till segrare i den högsta. 
Det handlar om en historia som fortfarande skrivs. 
Med viss modifikation skulle det kunnat handla om Zinedine Zidande eller Zlatan Ibrahimovic. 
Men, det finns storheter och det finns det storheter. 

Det handlar så klart om Skicka BK.



När Skicka BK startades fanns det aldrig någon tanke om att bli bäst. I alla fall ingen tanke som var uttalad. Vad alla samlades kring var möjligheten att kunna spela fotboll. Att överhuvudtaget kunna spela igen. Trots att vi aldrig hade några planer på att bli bäst fanns det ett annat mål som var ledande och som har kommit att driva laget framåt: att spela så bra fotboll som möjligt. För trots att vi inte hade några planer på att bli bäst så är alla (i alla fall merparten, säg 90 % av laget) spelare som har spelat på relativt hög nivå* och som någon gång tänkt tanken på att bli fotbollsproffs. Har en någon gång tänkt tanken på att bli fotbollsproffs så gillar en fotboll. Gillar en fotboll vill en spela bra fotboll. 

* Vi får här bortse ifrån att Jämtland var i en fotbollsbubbla för sig själv i förhållande till resten av Sverige. Att spelat i JH-laget (Jämtland-Härjedalens distriktslag) är riktigt bra. Att JH-laget sedan blev utklassade av andra regionslag behöver vi inte kommentera. 

Vad är då ”bra fotboll?” De första åren i korpen blev ”bra fotboll” för mig att spela seriöst. Att ändå ha en del ramar, en del regler och försöka få det så matchlikt som möjligt hela tiden. Detta var svårt med tanke på att planerna ibland saknade linjer, domare, lag saknade spelare eller att vi kanske var fem personer på en träning. Men det krävs inte så mycket för att det ska bli kul med fotboll heller. Det är förmodligen därför det är världens roligaste sport. Det räcker ofta med en boll. Med lite tur kan det delas upp två lag och med ytterligare lite tur finns det också en plan med mål att spela på. 

Det var lite runt det här vi samlades - vi ville spela bra fotboll. Sen är ju så klart kanske den viktigaste anledningen till att vi startade laget att vi är vänner. Vänner med gemensamma intressen. Det är för övrigt något som följt fotbollsspelandet parallellt genom de sex år som vi hittills har gjort: att vi umgås runt fotbollen hela tiden. Idag skulle jag säga att Skicka BK finns utan fotbollen. Så starka band har utvecklats. 

Innebörden av ”bra fotboll” förändrades mer och mer för varje säsong. Ju mer vi klättrade i seriesystemet, ju bättre förutsättningar blev det. De fyra senaste säsongerna har vi spelat i högsta divisionen på konstgräs mot lag som till största del är väldigt bra. I takt med att omständigheterna runt spelandet blivit bättre har vi kunnat mer och mer bara fokusera på att spela fotboll. Förutom att spela matcher har vi haft Skickoffs, där vi hyrt konferenslokaler för att köra taktikgenomgång, vi har haft träningar, gemensamma frukostar och oändligt med fester och flera Champions League-träffar (ofta på Diset). Vi har även köpt västar, koner, överdragströjor samt en svindyr boll. Vi har grundligt analyserat DN:s stora reportage om taktiker på 7-fotboll, vi har haft kontinuerlig kontakt med fotbollsprofessor (Skickaguru) A. Holmström och ledningens interna sms-grupp har flera gånger varit en potentiell källa till utbrändhet. Vid en period, när vi körde träningar som mest regelbundet och när ledningen hetsade på spelarna allra mest, började vi prestera sämre. Det var en lärdom. Med hets/tvång kommer stress och osköna krav. När vi väl släppte på det, när vi faktiskt slutade med träningar helt och hållet, ja sedan dess har vi mer eller mindre gått obesegrade. Det är nästa 1.5 år sedan. Alltså vi ska så klart inte sluta träna. Det är ju askul. Men det säger ändå något om processen. Vi har hittat hem. Vi har hittat varandra, hittat det vi vill göra och hittat en ambitionsnivå vi kan samlas kring.  

Skicka BK har egentligen alltid spelat ganska fin fotboll. Vi har alltid varit experter på snygga anfall och fina variationer av uppspel. Vi har ofta spelat ut lag som vi sedan tappat poäng mot för att vi inte lyckats göra mål efter den sista passningen. När vi väl började göra mål var en stor anledning Stefan Lundqvist, som vann skytteligan i flera år (förtuom det året Erik vann på 3 - ja ni har hört det förr). Därför var rädslan stor inför säsongen 2016. Vem skulle nu göra mål? Vem skulle kliva fram? Nu när året snart är slut och säsongen är summerad visade det sig att det inte var någon särskild som klev fram. Alla klev fram. Nu vann ju iofs vår nye Stephan årets skytteliga men jag tror aldrig att vi har haft en sån spridning på målskyttet som vi hade i år. I år var det 12 (!) olika spelare som gjorde mål och 13 (!) olika spelare som gjorde assist. Vi har ett brett lag. Bredden är en annan förklaring till varför Skicka BK den lagmaskin vi har blivit. Nog för att det från och till har varit svårt att få ihop antingen killar eller tjejer till vissa matcher. Det finns ändå en bredd av bra personer. Personer som oftast har spelat med Skicka tidigare och som är trygga med oss. Tryggheten är en annan framgångsfaktor. Jag tror att vi trivs med varandra. 

Nu är det snart ett nytt år och vi står inför nya utmaningar. Några av de utmaningar som ledningen i dagsläget kan presentera är att det planeras ett träningsläger på försäsongen på ort x (!!!). Det planeras även att köpas in nytt matchställ (!) och det planeras självklart för festligheter, både här och där (!!!!!!!). 

I en tid, och en värld, där individualismen växer hejdlöst och där medmänsklighet och solidaritet alltmer verkar bli ett minne blott står Skicka BK kvar som en stabiliserande faktor. I Skicka hämtar vi och ger vi energi. I Skicka har vi varandra och i Skicka finns det jävligt vettiga människor. Vi ska inte få storhetsvansinne nu men jag är så stolt över den gemenskap som finns i gruppen. Låt den leva vidare och utvecklas under 2017. Låt oss även vinna cupen för tredje året i rad och ta hem seriespelet ytterligare en gång. Vi ska visa att det här inte var en engångshändelse. 

Tack för ett av de bästa Skickaåren hittills. 
SKICKA 4-EVER!
//Kim & Ledningen







onsdag 19 oktober 2016

Elitdagboken - Del 16




RESURSTEAMET - SKICKA BK 2-2 (1-0)




Lag: Fimpen, Jessica, Petra, Malin, Erik, Axel, Emil, Clement, Johan, Stephan. Coachstab: Obbe + Kim
Mål: Axel, Stephan
Matchens lirare: Petra & Axel 
Publik: Liv + Malins föräldrar (Välkomna tillbaka!)
Fråga: Är Resursteamet seriens andra bästa lag? 

Då tog säsong 2016 tillsist slut. Helt ärligt. Vem hade på förhand kunnat gissa på: 
1 - Att vi skulle ta hem seriesegern?
2 - Att vi skulle gå obesegrade genom HELA serien? 

Jag vet att några av er i laget har #bendtner-självförtroende och så här i efterhand skulle kunna hävda att ni trodde på det hela vägen. I ärlighetens namn tror jag dock inte att ni trodde på det. Alltså va fan, klart vi skulle kunnat uttala en ambition att vinna serien men att vi faktiskt skulle göra det och även gå obesegrade genom hela säsongen känns ju smått osannolikt. Nog för att vi vunnit de tre senaste "officiella" cuperna i Stockholm för mixlag, och nog för att vi avslutade fjolårssäsongen starkt - men det här är fan något helt jävla unik. 16 matcher utan förlust. Slänger vi på föregående säsong samt alla cupmatcher vi har lirat är det bra många fler än så. Mer om det i årskrönikan. Men ni måste hålla med om att det är helt otroligt. Ledningen är n-ö-j-d. 

Av seriens 9 lag tillhör Resursteamet de fem bästa och de fem som alla har minst 27 poäng. Resursteamet är ett lag som Skicka gillar och ett lag som absolut förtjänar att tillhöra det övre skiktet i mixfotbollens finrum. Detta eftersom det är ett spelande lag (ej ett tjongande lag - ja det är en känga till merparten av de andra lagen i serien) och ett lag där alla spelare är lika inkluderande i spelet som de andra (ja det är en känga till merparten av de andra lagen i serien) som tenderar till att en diskriminerande mixfotboll. Resursteamet var också det enda laget som i år kom på hur man bäst skulle ge sig på Skicka BK - genom att anpassa sig efter vårt spel. Resursteamet är bra. Dels som lag och dels med flera individuellt skickliga spelare men om anledningens till kvällens ljumma Skickainsats handlade om att vi i stunder blev utspelade eller om det handlade om att vi redan i tankarna satt vid bankettborden och segerkrökar satan är svårt att sia om. Vad vi dock kan enas om är att det stundtals i dags var trött. 

Resursteamet satte tidigt hög press och kom tidigt till flera anfall, dock utan att komma alltför nära målet. Fimpen hade koll på de flesta bollarna. Ca fem minuter in i matchen kom Resursteamets nr 7 in på plan och höjde tempot ytterligare. Nr 7 i Resursteamet kan vara världens snabbast springande människa, även med boll. Det hände flera gånger under matchen att han sprang så snabbt att han inte hann sluta springa förrän han hade sprungit över kortlinjen. Vid de tillfällena blev det ju förstås ingen målchans. Men, ungefär 10 minuter in i halvleken väggar han sig ram diagonalt genom planen och får i höjd vid vårt straffområde upp bollen i ett ypperligt halvvolleyläge som han förvaltar klockrent i nättaket bakom Fimpen. Det var bara att ta av hatten och buga. Trots att Erik i efterhand hävdar att han hade kunnat förhindra situationen så ansåg vi från sidan att det inte var något som helst att prata om då det var ett riktigt klassmål. Första halvlek fortsatte utan att vi egentligen lyckades komma till något farligt läge, trots något slumpmässigt friläge här och där. Vi var inte tillräckligt vassa i våra avslut. I halvtid konstaterades att motståndarna var bra men att vi också är bra och att vi måste göra mer av det vi är bäst på - spela boll via marken. Halvleken började och vi började gnugga. Reursteamet verkade ha siktet instället på att tidigt punktera matchen då de också satsade ganska offensivt i början av andra. Bit för bit lyckades vi dock flytta upp laget och kom till fler och fler chanser. Vid flera av dessa tillfällen tappade vi dock slarvigt boll och fick jobbiga kontringar mot oss. Där ska vi dock ha en eloge idag, i hemåtarbetet. Det slets verkligen i andra halvlek. Extra eloge till Petra och Clement för sina hemarbeten. Med endast några minuter kvar, och efter några riktigt vassa skickalägen som dock inte resulterade i något mål, var glöden på väg att försvinna helt - men i ett väldigt intråcklat och oklart läge i Resursteamets box lyckas Axel få en hård tå på bollen samtidigt som han fick en smäll på näsan. Bollen gick i mål och näsan höll. Alla blev tokiga av glädje. 

Bara någon sekund senare, eftersom Skicka var extra speedade av målet, jobbade vi till oss en hörna. En hörna där Malin noterade att målvakten stod riktigt märkligt till (långt ut). Ett stenhårt skott in mot målvakten med lite snurr på och ett ganska klantigt ingripande av målvakten resulterade i 2-1 till Skicka! Förvåningen var total, bland båda lagen. Det kändes ganska orättvist men å andra sidan är vi väl vid det här laget överens om att Skicka har blivit det där störiga laget som vinner matcher även fast vi inte har "förtjänat" det? Anledningen till att det är så, by the way, heter fotbollskarma. Vi har så jävla mycket på +kontot. I ett desperatförsök att få tag på Resursteamets nr 7 i efterföljande situation efter avspark delar Stephan ut en väl motiverad kapning till ovan nämnd. Frispark - inget snack, men utvisning? Nja... Nr 7 var snabbt uppmärksam på att Fimpen väntade på ny signal från domaren och instruerade muren varpå han hårt och välplacerat la upp bollen i det högra krysset. 2-2 och ett jävligt snygg mål, men oklart vad domaren egentligen menade eftersom han hade signalerat till Fimpen att det skulle komma en ny signal. Fimpen blev rasande och sprang rakt ut i planen med bollen efter domaren. Inget domaren agerade på dock. Vi hann med ett sista skott, från avspark, men det gick utanför. 2-2 ett inte så rättvist resultat men ändå fett jävla värt på något sätt. 

Vi är ju årets sensation, årets lag, årets komet, årets vinnare, årets hjältar, årets FairPlay, årets allt. Att vi får turmål i slutet behöver ingen prata om någonsin eftersom vi har ägt sönder hela serien. Slutsnackat för nu.

#9









måndag 17 oktober 2016

Elitdagboken - Del 15

Skicka BK - Majkens 2-2 (1-0)

Lag: Jessica, Clement, Kim, Palle, Kalle, Emil, Petra, Axel, Fimpen, Stephan samt den med bravur debuterande Linda.

Mål: Stephan (Emil), självmål (räknas ass då?? Stephan isf).

Publik: Nä. Malin, kom tillbaka!

Fråga: Ämen vad fan?






Majkens, mix söder elits ojämnaste lag, stod för motståndet och som vanligt visste vi inte vilken version av dem som vi skulle möta. En bra, skulle det visa sig. Stundtals var det en underhållande tillställning, med två lag som spelade fin fotboll, något vi fortsatte med matchen igenom (nästan).

I första halvlek hade Majkens inte mycket, förutom under den nervkittlande sekvensen där vi hade ett skott i insidan av stolpen, varpå Majkens gjorde en av sina patenterade spelvändningar och satte en klocka i stolpen på andra sidan. Skicka å andra sidan, attackerade med många fina kombinationer och många spelare inblandade i anfallen. Majkens försvarade sig lågt och vi kunde ofta komma nära straffområdet och målet, men i det avgörande läget hade vi förtvivlat svårt att trycka in den. Målramen träffades fler gånger än den ovan nämnda. Ett förlösande 1-0 kom dock efter ett resolut avslut från Stephan, ett lågt skott från straffområdslinjen till höger om målvakten (kanske efter en hörna? Ingen vet).

I andra såg matchen till en början ut som den gjort tidigare, och även om det var flax när vi gjorde 2-0 kändes det rättvist. Sen kom scenförändringen. Majkens föll in i sin andra typ av anfallsspel, det halvroliga lastalångabollarpåforward, ofta hela vägen från målvakten. Det gav uppenbarligen resultat, de reducerade och vi blev stressade. Fram till nu hade vårt defensiva spel känts bergfast, men när de nu flåsade i nacken började vi spela skakigt på ett sätt som lyckligtvis varit ovanligt den här säsongen. 

När det så kändes som att vi ändå skulle klara av att hålla undan, kommer den där långbollen (vad trodde du?), som nästan kändes för lång och förlorad, och Mr Majkens (kaptenen ni vet) trotsar fysikens lagar (jag tänker mig hur han själv upplever detta i slow motion med Indiana Jones-temat spelandes i huvudet) hinner upp den och med matchens näst sista spark slår den förbi en utrusande Fimp. Ämen vad fan?

Snöpligt och trist såklart. Vi gjorde en av säsongens bästa matcher men tappar den i 95:e. MEN, när säsongen ska summeras tror jag ändå att Skickas "marginaler med/mot oss-konto" kommer landa på plus. Och vi är fortfarande obesegrade! 

Avslutningsvis naturligtvis också en STOR eloge till Linda som kliver in och gör en mycket bra insats i korttidslånet. Förhandlingar mellan ledning och Lindas agent om en permanent övergång påbörjades i och samma sekund som slutsignalen. 

Nästa vecka väntar säsongsavlutning mot vårstarka Resursteamet. Förlust är inte ett alternativ och vi KAN ju inte avsluta med två oavgjorda?! Nä, vet du vad. 

Forza Skicka, siktet inställt på 500 dagar utan förlust!

/#12